Mitt (nya) liv

Nu har jag haft mitt coachsamtal. Jag känner inte som en av de andra bloggarna kände efter sitt samtal, jag känner mig inte typ odödlig. Men jag känner att jag fått ett stöd som jag just nu så väl behöver. När man inte är elitidrottare och inte har en himla massa vänner som sportar, känner man (läs jag) sig som om man tjatar ihjäl sin omgivning. Om jag upplever det jobbigt att springa en mil, är det föga lönt att beklaga sig för vänner, som inte tagit ett löpsteg sedan grundskolan. Jag får ingen förståelse för mitt gnäll, utan mer en blick som säger: - ”ja ja skryt lagom själv springer jag i bästa fall efter bussen. ”

Laila hjälpte mig sätta fingret på det jag redan vet, och bekräfta beslut jag redan tagit.

I stort lever jag ett sunt liv, och jag rör mig ganska mycket till vardags., och äter bra råvaror. Kött, fågel och fisk, grönsaker och rotfrukter, oftast två lagade mål mat om dagen förutom frukosten.

Ridningen räknar jag inte som träning, utan min träning består av löpning.

Och löpningen går allt sämre.

En stor bov i dramat är jag och min hjärna. Jag talar hela tiden om för mig själv att det är jobbigt, att jag borde orka mer, springa snabbare och längre. Och ju mer jag intalar mig själv att jag är dålig, desto sämre blir jag.

Min läxa är att vara lite snällare mot mig själv springa tre gånger i veckan, men bara intervaller och backträning, inga långpass just nu. Jag ska glädjas över att jag faktiskt kan springa och att min kropp faktiskt fungerar. Så ”långpasset” den här veckan blir ett femkilometerspass, i godan ro.

Det kommer nog bli tufft, jag hade räknat med att komma ut i helgen och ta ett löp-gång pass i ca 90 min, även om jag räknade med att vara ”snäll” och inte pressa, utan gå då det kändes tungt.

Ett annat mål är att gå ner 3-4 kilo. Jag har ett trasigt knasigt knä,. Och då är varje kilo av betydelse, om man vill ägna sig år löpning. Ett bra tips jag fick av Laila var att lägga in ett mellanmål vid 15–16-tiden, så att jag inte är vrålhungrig innan maten, och därmed skåpäter. Jag ska dra ner på vin och sluta med Cola light. För er som känner mig vet att det nog blir min tuffaste utmaning, Cola light i alla dess former är mitt största behov, det är viktigare än godis, snacks, ja nästan allt Jag är den som gärna häller upp ett vinglas med Cola light på fredagskvällen, när det är dags för matlagning, till Bondens stora förtret, eftersom han hatar detsamma. ”Varför kan du inte dricka vin som vanliga människor” är hans återkommande fråga. Och jovisst, jag dricker vin också, men min Cola light…

(Så var det med att vara snäll mot mig själv, nu ska jag plåga mig med att inte unna mig min kalla Cola light i vinglas. Nåja, vi får hoppas att smaksatt vatten blir min nya last. ;-) )

Nu ska jag gå och se till kycklingarna, och befästa snälla tankar.

Ha en bra helg, och gå in på Facebook, svensk fågel, gilla och var med oss i utmaningen!