Nya tag

Nu när alla stallarna är tomma borde man kunna dra en lättnades suck, sträcka ut sig på soffan och slappna av. Så är inte fallet, i kläckmaskiner ligger ägg, och när kycklingarna kläcks ska de omedelbart transporteras ut i avdelningarna. Och då ska allt vara rent, nydesinficerat, spånat, nytt foder inkört, och alla vattenlinjer rengjorda, nytt friskt vatten påfyllt, all utrustning genomgången, och de som gått sönder under föregående kull ska vara lagat eller utbytt. Men även om det nu är full rulle både i stallar och ute på åkrarna, är det ändå nu man har tid och chans att justera och förbereda. Vi har en ny kycklingskötare, och det är bra, då får man se sitt jobb med andra ögon. När man ska förklara för någon annan, då kan man också fundera över om det sätt man tidigare används sig av, är det mest effektivt, eller finns det ett bättre sätt? Och har vi rutiner som underlättar, och som gör att vi förmedlar vad som hänt eller behövs göras på ett bra sätt till den som ska sköta djuren nästa pass? Jag ska använda den här tiden mellan kullarna till att göra nya skriftliga rutiner, och skapa nya journaler för att lätt kunna dokumentera eventuella frågeställningar.

Sist jag skrev var min lust att springa på minus. Och ibland tror jag man ska vara snäll mot sig själv och sin kropp, strunta i löprundan, ta en promenad, sätt sig i soffan eller försök komma i säng lite tidigare och sova ut. Fast det gäller bara den dagen, dagen efter får man lov att knyta på sig skorna, och fråga sig själv varför man gör det här. För egen del, jag springer för att jag mår bra av det, det rensar hjärnan, och jag vill ha en bra fysik.  Jag vill ha kondition nog att kunna springa en mil. Och för att ha det, ja då måste man utsätta sin kropp för just det, att springa en mil. Jag har just gått ifrån att springa på vägarna, nu har spåren i skogen torkat upp, och naturen just nu är underbar! Jag försöker hitta nya stigar att springa på, allt för att det ska kännas roligt, och just nu struntar jag i kilometertid. Milen ska avverkas, oavsett tid. Och efteråt känns det bra, jag känner mig riktigt duktig, och det ger en kick till fortsatt träning

Lite sur är jag dock på min nya Coach. Vi har startat en grupp inom LRFs lokalavdelning, och vår Coach löper ”på riktigt” Han tävlar i veteranlöpning, och är riktigt duktig. Sist vi tränade sprang han bredvid mig, vilket gör att jag får upp tempot en hel del. Då säger han”: ”vad fint spåret är, och vad härligt det är, jag brukar aldrig träna så här, du vet jogga lite lugnt” JOGGA LITE LUGNT!! Jag lyckades flåsande tala om för honom att i det tempo vi höll, då löpte man, inte joggande! Det finns många sätt att se på samma sak, och jag är övertygad om att min form kommer nå nya höjder, med den joggande coachen.

Kvällarna nu på våren är underbara, vi grillar nästan varje kväll, oftast blir det kycklingfilé, men ikväll har jag lyckats få fram lite lammkotlett, omväxling förnöjer.