Halv sex gick reveljen, och även om jag inte kom upp då, så hasade jag mig ur sängen en kvart senare, och avverkade intervallpasset jag borde sprungit i onsdags. Tack och lov bor Bondens föräldrar söder om landsvägen och där är det platt! Jag har en annars mycket intelligent vän från Värmland som bestämt hävdar att Upland är plattare än Skåne, men han kan inte ha sprungit i de båda landskapen! Mina empiriska studier visar att han har fel, och det är inte ofta han har det. Nåja norr om landsvägen är det härligt vackert kuperat det medges, och nu är tröskningen av frö igång.
Och åter igen kommer alla dessa farliga arbetsmoment, med rörliga axlar på redskap och skruvar som snurrar. Hur ska arbetsmiljön kunna göras säkrare för bönder och lantarbetare? Finns det verkligen inget annat sätt att tömma tröskas tank än att klättra i och riskera ytterligare en amputerad kroppsdel? Hur ska vi kunna ställa krav på maskintillverkarna? Det måste gå att lösa. Varje år händer flertalet allvarliga olyckor inom skogs- och lantbruk, ibland med dödlig utgång. Varför kan annan industri säkerställa att antalen olycksfal är försvinnande små, men inte inom vår sektor? Det kan inte bero på något annat än att vi är många företagare som ser andra faktorer än säkerhet, vi accepterar en arbetsmiljö som är förenad med stora risker. För egen del står det studiecirkeln. Säker gård på agendan, jag ska försöka påverka LRF avdelningen att under vintern hålla den cirkeln. Om inte annat kanske någon kan tala om för mig varför det inte är möjligt att göra arbetsmiljön mindre farlig.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar