När regnet avbryter höstens tröskning infinner sig ett vacum. Det finns hundra saker att göra, att komma ifatt med, och ytterligare hundra som bara måste göras, men ändå infinner sig en känsla av att befinna sig i ett vacum. Kycklingarna ska ha sin skötsel, foder måste tillverkas, nu kan alla skavanker på maskiner och redskap ses över,och kanske även hos maskinförarna.
Stallarna behöver mer strö, foder och vattenlinjer ses över.
Och då ringer Goa grannarna och bjuder på middag! Tänk vilken lyx, trevligt sällskap och god mat, och jag slipper laga! Så ringer telefonen igen, en vallhundkollega undrar om jag ska träna idag, eller i morgon, hon befinner sig i närheten. 17 också, jag som lovat bort oss ikväll, men gärna i morgon. När jag avslutat samtalet känner jag hur GLAD jag blir. I morgon ska jag träna, med härligt sällskap! Och eftersom våra Goa grannar är just det, kan jag naturligtvis ta med mig min vallhumdkompis på middag. Så nu ser jag fram emot en kväll med hundprat och en morgondag i fårhagen. Vacumet är borta, vilket härligt (oväntat) besök!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar