Jag tänkte att jag skulle sammanfatta några veckor på ett antal rader!
För två veckor sedan var jag och vår dotter i Göteborg på Gothenburg horseshow tillsammans med en kompis och hennes mamma. Jätteroligt hade vi och nu är det voltige som gäller här.....Nu har vi ju ingen trygg stor voltigehäst men väl två gamla Islänningar som det går att stå på!
När Tobbe var till Belgien för en vecka sedan larmade det hela tiden i kycklingstallet. Sånt är så typiskt. Nattlarm speciellt. Skulle göra ett foderbyte innan jag begav mig till kommunstyrelsemötet och slängde en snabb blick innanför panndörren till flispannan för att kolla läget. Då hade den givetvis stannat och det blev till att, i möteskläder.., häva sig in i pannan och ta sin "gasbrännarvän"och tända.
Det händer så mycket och tiden räcker liksom inte till. Jag har haft ambitionen att blogga oftare men jag fattar inte riktigt hur jag ska få till det.... Rutiner tänker ni och det är klart att om man prioriterar så hinner man. Jag är nog beredd att hålla med, till viss del. Men det där med fasta rutiner och tider fungerar liksom inte här hos oss. Jag brukar lägga upp en plan för hur dagen ska se ut och vad jag måste göra men det är väldigt sällan som det håller. Sätter jag mig på kontoret så larmar det, är det inte kycklingstallet så kanske det är farmor och farfar som behöver hjälp! Det är så det funkar här, man hjälper till där det behövs och den egna tiden som det så fint heter nu för tiden är som bortblåst. Den har liksom inte landat här hos mig:)
Enda gången telefonen=larm stängs av är när jag sitter i möten, antingen i kommunen eller i kyrkan. Då är fokus borta från gården.
På senaste fullmäktigemötet behandlade vi två medborgarförslag om svenska livsmedel. Den frågan brinner jag för och talarstolen fick känna på en bondes iver och frustration. Det är för mej mycket märkligt att som kommun kunna upphandla mat som inte producerats enligt de krav vi själva som myndighetsutövare ställer på våra lantbrukare! Hyckleri är kanske det rätta ordet. Det är nog tyvärr så att få medborgare som inte har "näringen" nära sig inte har kunskapen och förståelsen för hur det fungerar. Och det kan man inte skylla någon annan för än oss själva. Vi har en väldigt viktig uppgift där. Men om man t ex i talarstolen i fullmäktige börjar tala om hur många arbetstillfällen det berör är det ändå en del som höjer på ögonbrynen! Att lantbrukare/bönder tvingas lägga ner smäller inte så högt men att "vanliga" arbetare i livsmedelskedjan blir utan jobb pga importen får gemene man att reagera. Hade denna diskussion med en medborgare som häpet sa att "det har jag aldrig tänkt på".
Hur som helst så känns det vår ute och igår när jag var ute och sprang såg jag en citronfjäril! Jag har börjat träna!!! En god vän till mig anmälde mig till tjurruset i Karlstad i september.... Började träna enligt program i januari och har från att knappt orka springa i TVÅ minuter kommit en bit på väg, 9 km utan uppehåll i 7.15/km är jag ganska glad över:)
Förändringens vindar blåser över Bålerud.
För två veckor sedan var jag och vår dotter i Göteborg på Gothenburg horseshow tillsammans med en kompis och hennes mamma. Jätteroligt hade vi och nu är det voltige som gäller här.....Nu har vi ju ingen trygg stor voltigehäst men väl två gamla Islänningar som det går att stå på!
När Tobbe var till Belgien för en vecka sedan larmade det hela tiden i kycklingstallet. Sånt är så typiskt. Nattlarm speciellt. Skulle göra ett foderbyte innan jag begav mig till kommunstyrelsemötet och slängde en snabb blick innanför panndörren till flispannan för att kolla läget. Då hade den givetvis stannat och det blev till att, i möteskläder.., häva sig in i pannan och ta sin "gasbrännarvän"och tända.
Det händer så mycket och tiden räcker liksom inte till. Jag har haft ambitionen att blogga oftare men jag fattar inte riktigt hur jag ska få till det.... Rutiner tänker ni och det är klart att om man prioriterar så hinner man. Jag är nog beredd att hålla med, till viss del. Men det där med fasta rutiner och tider fungerar liksom inte här hos oss. Jag brukar lägga upp en plan för hur dagen ska se ut och vad jag måste göra men det är väldigt sällan som det håller. Sätter jag mig på kontoret så larmar det, är det inte kycklingstallet så kanske det är farmor och farfar som behöver hjälp! Det är så det funkar här, man hjälper till där det behövs och den egna tiden som det så fint heter nu för tiden är som bortblåst. Den har liksom inte landat här hos mig:)
Enda gången telefonen=larm stängs av är när jag sitter i möten, antingen i kommunen eller i kyrkan. Då är fokus borta från gården.
På senaste fullmäktigemötet behandlade vi två medborgarförslag om svenska livsmedel. Den frågan brinner jag för och talarstolen fick känna på en bondes iver och frustration. Det är för mej mycket märkligt att som kommun kunna upphandla mat som inte producerats enligt de krav vi själva som myndighetsutövare ställer på våra lantbrukare! Hyckleri är kanske det rätta ordet. Det är nog tyvärr så att få medborgare som inte har "näringen" nära sig inte har kunskapen och förståelsen för hur det fungerar. Och det kan man inte skylla någon annan för än oss själva. Vi har en väldigt viktig uppgift där. Men om man t ex i talarstolen i fullmäktige börjar tala om hur många arbetstillfällen det berör är det ändå en del som höjer på ögonbrynen! Att lantbrukare/bönder tvingas lägga ner smäller inte så högt men att "vanliga" arbetare i livsmedelskedjan blir utan jobb pga importen får gemene man att reagera. Hade denna diskussion med en medborgare som häpet sa att "det har jag aldrig tänkt på".
Hur som helst så känns det vår ute och igår när jag var ute och sprang såg jag en citronfjäril! Jag har börjat träna!!! En god vän till mig anmälde mig till tjurruset i Karlstad i september.... Började träna enligt program i januari och har från att knappt orka springa i TVÅ minuter kommit en bit på väg, 9 km utan uppehåll i 7.15/km är jag ganska glad över:)
Förändringens vindar blåser över Bålerud.
1
Lägg till en kommentar ...
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar