Det är inte ofta , men det händer. Det händer att man som djurägare och producent blir sjuk. Så sjuk att man vare sig kan eller ska sköta sina djur. Och då är det inte roligt att ha dessa djur. För djur innebär ansvar, ett ansvar som inte går att blunda för, även om man helst av allt vill.
Jag lyckades fånga en liten elak bakterie, en riktigt envis rackare. Magen sa upp sig, och efter ett par dag, utan att få behålla vare sig vätska eller föda, började kroppen signalera uttorkning. Det vanliga testet, som jag gör på små lamm för att se att de dricker ordentligt, man nyper ihop huden, talade sitt tydliga språk, huden stannade i sitt veck, jag var uttorkad.Hade jag varit lamm hade jag fått finna mig i att bli sondmatad, sjukvårdsupplysningen rekommenderade dropp och sjukhus, men tack och lov är jag myndig.
Och tack och lov har jag mina inte bara Goa, utan fantastiska grannar! Som kommer med hemmagjorda vårrullar för att jag skulle komma igång och äta, och dessutom plussar på med chokladmuffins, och som handlar Cola och bananer. Jag tror mina grannar räddade mitt liv, i alla fall gjorde det betydligt lättare att leva.
I det här läget ska man inte sköta kycklingar.l Både för att min kropp har sagt ifrån, men också för att man faktiskt kan smitta kycklingarna. God handhygien räcker långt, men vi tar inga risker (tack och lov, i det här läget är jag inte alls sugen på att gå runt i ett varmt kycklingstall!)
Och då är jag glad att det finns folk på gården. Sjukdom kommer aldrig lägligt, och vårbruket är ingen bra tid för att korta ner arbetsstyrkan, men det går, för att det måste gå.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar