tisdag 7 oktober 2014

Tjurruset

På gården känns det som om ett vakum har infunnit sig. Stallarna är klara för att gödslas ut och rengöras,, fodersilosarna ska tvättas, utrustningen kontrolleras och eventuellt repareras, allt ska desinficeras, stallarna åter ströas i väntan på nya kycklingar. Höstsådden är klar, vad ska bonden göra nu? Tja många passar på att ta några dagar ledigt men det finns att göra på gården, året runt. Maskinerna ska repareras och servas innan de ställs undan, papperen på skrivbordet, den eviga ska försöka minskas, djuren skötas och vintern planeras. Men visst är det lite lugnare.

Jag passade på att ta en dag med ungarna. Föregående år sprang två av dom något som kallas Tjurruset, och det lät skoj. I söndags undrade jag allvarligt hur detta kunde vara skoj.. Tjurruset är ett lopp som går i oröjd terräng, det är blött, lerigt, backigt och kuperat, om vart annat och samtidigt. På nätet kunde jag läsa "Årets bana är oerhört krävande, underlaget är ängsmark, stig, träsk, bäverdammar och diken upp till ca 90%, underlaget är ojämnt och kräver terrängskor för att få bästa grepp och kunna löpa något avslappnat.
Banan har många blöta partier, diken, träsk, åker, som är både djupa och har lång löptid. På ett ställe har vi ett träsk med två alternativ ett för veklingar och ett för hårdingar. Avslutningen sista 2 km är oerhört krävande och ställer stora krav på både utrustning och på dig som löpare. 
Vi rekommenderar alla löpare att ha långa byxor, T-tröja med lång ärm och handskar."

Ja, vad 17 har man gett sig in på? Det enda jag inte kunde hålla med om, efter att ha tagit mig runt, rutschade, kanande, kravlande och krypande (nåja, vissa delar även springande.. typ... ) var att det fanns två vägar genom träsket, och den jag
Om jag ler får jag tugga lera i flera dagar!
hittade var banne mig inte för veklingar. Men trots det, det här ÄR kul. Jag såg bara leende (leriga) människor efter målgången! Helt otroligt vad vi människor tar oss till med.

Som den miljöskadade människa jag ändå är, kunde jag ändå inte låta bli att fundera över, vilka ingrepp i naturen vi gör. Den här banan, och andra liknande tävlingsbanor påverkar naturen, det kommer ta lång tid innan mossan åter växer på de berg vi tog oss fram över, marken var starkt söndertrampad längst med sträckningen, och även utanför, Spelar det någon roll?
Kanske inte. Jag är som alla förstår inte negativt inställd till dessa arrangemang, och jag förstår vikten av att vi ska röra på oss, MEN, miljöbalken är tydlig, verksamhetsutövaren ska betala de skador man gör. Vem betalar för dessa skador? varför ska vissa verksamhetsutövare betala och åtgärda, men inte andra? Frågor som inte alltid är lätta att besvara,men väl värda att fundera över. Oavsett, jag springer gärna loppet igen, och jag säger ingenting om avgiften behöver höjas, för miljöns skull...

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar