Leilas intervaller

Morgonstund har guld i mund, fast här är det faktiskt kväll som går mot natt. Vackert är det i alla fall, jag är glad att jag lever på landet och får se och uppleva naturen!

 

Igår lyckades jag äntligen genomföra mitt intervallpass, och för först gången på länge kändes det bra att springa! Äntligen, som jag har väntat på att känslan ska infinna sig. Efter löpningen ett dopp, ah härligt! Däremot är jag riktigt dålig på att styrketräna och stretch, det finns potential till förbättring med andra ord!
Och intervallerna var som följer:
 5 min sakata jogging
1 minut snabb 1 minut sakta jogging
2 minut snabb2 minut sakta jogging
3 minut snabb 3 minut sakta jogging
4 minut snabb4 minut sakta jogging
och samma fast tvärt om, 3-2-1 och fem minuter sakta jogging
Jag rekommenderar, prova!
 

Idag är det åter salmonellaprover som ska tas, allt för att kunna säkerställa säkra livsmedel. För det är faktiskt så, att salmonellan vi blir sjuka av, lämnar kycklingarna helt oberörda, de blir inte sjuka av den bakterien.

Ett litet mellanmålstips också, ta en skiva bröd, gärna Lingongrova. Bred på romsås, gärna hemmagjord. Lägg på en skiva sallad, några skivor tomat, och en skiva kallrökt lax. Gott och nyttigt, och man slipper äta oljekapslar för att få i sig Omega-3.

 

 

Viltskador och Lailas intervaller

Vårt alltmer monokulturella odlande har flera baksidor, en av dom är att även djurens artsammansättning och antal förändras. Det ställer till problem på mer än ett sätt. Vi har nu (för) stora flockar av ett mindre antal arter. Här i vårt område är vildsvin och kronhjort ett stort problem. Än har inte gässen riktigt fått fäste, men de är på gång. Även tranor finns i onaturligt stora flockar. Igår när jag var ut och gjorde en viltskadebesiktning räknade jag till fjorton tranor i en flock. Första gången jag såg frigående vilda hjortar var de ett par tre stycken, och jag var helt fascinerad. Nu ser jag 30-40 djur i flockarna, och jag ser bara problemen. De förstör oerhört mycket i grödan och har inga naturliga fiender, förutom människan, hur naturlig nu människan är.



Ibland tycker jag mindre bra om mitt liv. Igår kväll var exakt en sådan dag, eller kväll. Jag hade allt annat än lust att springa, men drog på mig skorna, i med lurarna så att ljudbilden kunde distrahera mig, och, vänta nu, först måste det kontrolleras var Bonden är och när han förväntas hem till middagen, här råder allt som oftast 1800-talets ordning, maten ska lagas av kvinnans och stå på bordet när manen så önskar. Imorgon väntas regn, och än är inte allt färdigsått, så det är åter bråttom bråttom. Nåväl, minst en timme har jag på mig, intervallträning à la Laila kan påbörjas. Jag ska jogga fem minuter, springa fort en minut, jogga en, springa fort två minuter, jogga två, springa fort tre minuter, jogga  tre, springa fort fyra minuter, jogga fyra, för att stega ner tre, två ett. Det här kändes bra, tills jag sprungit första treminuters intervallen och telefonen ringer. Jodå, om 20 minuter förväntar sig Bonden ha middag, eftersom han en halvtimme senare återigen ska äntra maskinen. Som sagt, ibland tycker jag inte om mitt liv. Men men, jag satsar på att springa dessa intervaller idag istället, för övrigt kändes det bra med intervallerna, även om jag som vanligt gick ut för hårt, vilket innebar att fyra minuters passet hade blivit hårt. Idag vet jag bättre, kanske

Kattfot och blå viol

Evert Taube sjöng om att vi skulle bevara vår natur, och hur gör vi bäst det? På min gård växer kattfot i betesmarken. För att bevara betesväxter och för all del, vårt kulturlandskap, behövs betande djur. Om man betar dessa marker kan man få ekonomiskt stöd, om Länsstyrelsen anser att marken är värd att bevara, och det bedöms med hjälp av växter som kattfot. Just kattfot, enligt länsstyrelsens inventering, behöver marker som betas, och framför allt behövs djur som trampar på densamma. Och det här har för mig varit en sanning tills igår när jag var på promenad med hästen. Döm av min förvåning när jag ser kattfot i väggrenen vid den grusvägen i skogen jag går på. Här har, av träden att döma inte varit betande djur på de senaste 70-80 åren, om någonsin. Jag blev glad av att se kattfoten, men inser återigen, att sanningar sällan finns. Och att vi lever i en värld där myter och tro spelar en stor roll. Jag har tidigare läst i säkra källor om nyckelbiotoper som bara finns i urgamla skogar, och som bidrar till att skogar blir naturreservat, dessa nyckelbiotoper har även hittats i vanliga trädgårdar, och är därmed inte alls så ovanliga som man tidigare trott. Det som är tråkigt med det här, är att vi sannolikt lägger fokus och pengar på fel objekt. Mer kunskap behövs och ett öppet sinne och en vilja att se en helhet, en helhet som kan visa att tidigare sanningar inte är sanningar. 

Nu är kycklingstallet tomt

I natt tömde vi kycklingstallet! Nu ska vi förgylla denna soliga dag med gödselkörning. Efter några intensiva dagar och nätter väntar i morgon en välförtjänt semester. Vi ska till Legoland. Där finns det pommesfrites som ser ut legobitar, det ni.

Idag ska det packas och mentalt förberedas för att vara på resande fot i ca 7h. Våra barn gillar verkligen att åka bil, eller inte, fast det blir ju båt vilka hot och också, till mitt stora förtret... Funderar på vilka hot och mutor som kan komma till pass. Sen funderar jag på var flytvästarna är och hur långt det blir att simma.......Jag gillar inte att åka båt, hellre traktor.

Förresten så kan jag rekommendera detta recept i sommar

Backträning

Igår var jag på benen hela dagen. Det var dags för att ta prov på kycklingarna för att utesluta salmonellasmitta. Processen tar sin lilla tid, men det är fantastiskt bra tänk-jobb. Alltså jobb som ger tid till en stunds eftertanke.

Vovven var tvungen att träffa veterinären, hon drabbades av kalkbrist. Det är inte alldeles ovanligt med digivande djur, jag har sett det på kor och får tidigare, och symtomen är densamma. Det bästa är att det går lätt att bota, och förändringen går dramatiskt snabbt, till det bättre. Lite kalk i blodet och allt är ok.

 

På kvällen var det dags för backträning, först 2 km jogging, sedan en backe som det tar ca 30sekunder att springa uppför, vilket ska göras med åtta repetitioner, för att sedan jogga hem. Och det kändes riktigt bra. Vad som kändes ännu bättre var att jag avslutade med ett dopp utomhus! Tack för att sommaren har kommit!

Än så länge känns Lailas tips helt ok, det jag är mest glad över är mina mellanmål. Det är ju så enkelt om man bara tänker på det, att se till att hålla blodsockret i rätt nivå, vilket inte är i tånagelhöjd

Efter mycket huvudbry!

Se där. Plötsligt händer det. Tekniken, datorn och jag samarbetar. Vilken tillfredsställelse när allt fungerar. Som ni säkert förstår så tillhör inte släktet datorer mina bästa vänner. Ett nödvändigt ont så att säga. Ja ja nu är vi igång. Nu gäller det bara att ge pekfingrarna fritt spelrum över tangentbordet och hoppas på att något sätts på pränt.
Det känns lite konstigt när man för en gång skull får lite tid för sig själv. Det är alldeles tyst, sånär som på diskmaskinens stilla, rytmiska dunk i bakgrunden. Få använda tankarna själv utan mamma hit och mamma dit och Pernilla hit och Pernilla dit. Då känns det plötsligt tomt, ja, jag bjuder på den.

Vad ska jag skriva om? Våra barn, våra djur, kommunpolitiken, frustrationen över datorn,  körsången eller kanske om när svärfar jagar den självgående gräsklipparen i trädgården.
 Varför inte om en helt vanlig dag på gården. Det händer ju faktiskt en hel del under ett dygn. Ett barn trillar i nässlorna ett annat missar skolbussen och ett tredje undrar VARFÖR vårat internet släpper HEELA tiden. Ingen dag den andra lik. Ständiga utmaningar, scheman som ska synkas, skjutsa dit och hämta där. Vilket underbart liv man har egentligen. Vad tråkigt det skulle vara om man alltid hade rätt handlingar med sig på fullmäktigemötet. Eller att få sova varenda natt ostört utan att det larmar från kycklingstallet. Tänk er den dagen då allt blir som man planerat. Finns den när man har djur och ungar??
Nu låter det som om vi lever i ett ständigt kaos. Det gör vi naturligtvis inte men det är dessa dagar man kommer ihåg på något märkligt vis.
Det finns så många rofyllda, meditativa stunder också. När man tar kaffekoppen och går ut på trappan och blickar ut över "godset" och tänker att vi faktiskt lyckats med hel del här i livet. Eller när vinden viner i öronen när tösa och jag galopperar fram i skogen, och för all del även sväljer en och annan fluga, det är livskvalitet. Då glömmer man lätt hur mycket tid man lägger ner i företaget och njuter över att jag en gång valde rätt. Rätt karl alltså!!! Den där dagen i augusti 1989 på Sparresäters skogsbruksskola. Men det är en annan historia.
Förresten så måste dagens kommentar komma från vår yngste son. Han är fyra år och undrade om man måste åka båt till Danmark? Det måste vi inte men vi ska det, sa jag. Det är väl bara för att det ligger en "pöl" emellan va.....Allt är ju relativt.
Dagen till ända
Pernilla

Efter helgen

En helg har förflutit efter mitt coachsamtal med Laila. Så igår sprang jag helgens löppass, och istället för ett långpass blev det fem km, grusväg och i skogen. För första gången hade jag ljudbok pratades i lurarna, och det kan jag rekommendera. Det håller negativa tankar borta, benen går av sig själv. Det känns bra att ”bara” springa, att skaal bort prestationskraven, även om tankarna ändå kommer: ”Hur ska jag hinna komma i form till Stockholm halvmaraton i den HÄR farten? ”

Jag provade på ”Ubbes” recept föresten, citronkyckling till lördagskvällen

Förmodligen gjorde jag något fel, och förmodligen var det att låta kycklingen stå kvar i ugnen fem minuter för länge, för just den här rätten blev ingen favorit. Jag tyckte kycklingen blev lite torr, trots att den kokat i vin och apelsin, och helt ärligt, tycker jag det är lite slöseri att koka filéer.

För att fortsätta baklänges, i fredags hade jag middag för gamla och nya ”tjejkompisar". (Tala gärna om för mig när man slutar vara tjej, jag säger gärna tant-middag, men möts alltid av protester.)

Och på grillen, en härlig fredagskväll, där gör sig filéerna som bäst! Med tzatziki och klyftpotatis, kan det bli bättre? Jo med goa vänner BLI maten godare!

Måndag och ny vecka, och nästan hela dagen har ägnats inne i kycklinghus. Även om vi går därinne ofta, flera gånger per dag, måste man då och då checka av allt lite noggrannare. Att värmen inte blir för jobbig, att alla fläktar fungerar och att ströbädden är bra. Enbart inne i stallarna kan sådana kontroller göras, teknik är bra, men inget går upp emot mänskliga sinnen.

Nu väntar gos med valparna, innan vi gör som lillen, och somnar sött.