Glädje, jobb och sol!

Äntligen fredag! Det kan man ju känna när jobbveckan är fem dagar lång i stället för sju.... Fast vi är i alla fall glada över denna fredag. Det vankas Velen runt. En tipscykling som vi i Korsvägens bygdegårdsförening anordnar!! Med glada tillrop och en och annan svordom över knott, mygg och annat otyg, trampar vi gamla som unga runt en sjö. Grillning, vätskepauser och tipsfrågor lockar vårt intresse. Turen är ca tre mil och det är då man hoppas att kycklingstallet sköter sig..... Annars blir det svettigt, flåsigt och kramp i benen! Nej, skämt åsido så finns det alltid någon som med bil agerar taxi. Vi värnar om varandra här i byn:)

Minstingen i familjen, han som gärna vill vara störst, tog på sig arbetarbyxorna och cyklade till farmor och farfar. Det ska grävas in fiber. Här i obygderna har vi en ekonomisk förening som slitit för att ro iland detta projekt! I höst ska det vara klart. Då kanske tonåringens vokabulär framför datorn ändras, vad vet jag;)

 

Just som tvättmaskinen var klar gick solen i moln. Än så länge är det uppehåll. Det brukar ändra sig så fort jag närmar mej torkvindan:)) Älskar den svenska sommaren. Jag gillar inte när det är för varmt eller för kallt eller för regnigt......

Trevlig helg alla och glöm inte att lägga svensk kyckling på grillen!

den 28 juni 2013

Redigera foton - Tagga personer - Lägg till text - Lägg till fler - Ta b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inaktivera kommentarer

Aktivera kommentarer

Inaktivera vidaredelningar

Aktivera vidaredelningar

Tomma stallar

Nu är alla stallarna återigen tomma! Det råder febril verksamhet på gården, uppehållet i vissa stall är kort. Tvättning, desinficering och service, allt ska hinnas med. Inge får lämnas åt slumpen. Alla arbetskläder är tvättade, alla stövlar rengjorda,. I stallarna används separata kläder, ombyte innan tillträde, endast egna underkläder, annars gäller separata kläder, allt för att undvika eventuell smittspridning. Ibland känns det som om jag inte gör annat än byter kläder.

Idag ska jag springa 8km i lugnt tempo, de sista två dock i ett något snabbare. Vi får se vad jag kan tänkas hitta för väg/stig/led idag.

Efter det får gärna värmen komma, här regnar det eller är mulet, jag vill ha lite sommarväder.

(Fast det är väl i och för sig exakt det jag har fått, svenskt sommarväder. )

Pappa Edddie ser överseende på när sönerna slåss om en sko



Bakom Leilas rygg

Ny intervallträning ”bakom Leilas rygg” Vid vårt samtal var det nog meningen att jag skulle få nya direktiv, men jag pratade säker så mycket att hon kom av sig. Så för att inte stå stilla och stampa, har jag ändrat i intervallträningen. För att utvecklas måste man gå framåt, annars går man per automatik bakåt.

Intervallträningen enligt nedan:

Uppvärmning 2 km

Stegringslopp 4*60 m med lugn gång tillbaka

intervall Upprepning i snabbare tempo. 5*3 min med 90s vila Fart kring 4:55-5:15 min/km

Styrketräning 20 min (mage, rygg och allmän styrka)

Nerjogg 2 km

Passet var ok, men jag hann helt enkelt inte med att styrketräna, det får jag ha till godo.

Och jag har städat fram vågen, det var inget roligt fynd för det måste vara fel på eländet,  jag har inte förlorat ett gram, tvärt om, fast inte ETT gram. Det sägs att summan av ens laster är konstant, det verkar som om summan av bortstädade grejer också är konstant, nu har jag städat bort min pulsklocka! Och det är betydligt värre än att städa bort vågen. Jag genomför mina pass med telefonklockan, men jag saknar min pulsklocka! Det blir till att städa lite till.

Kan ni ta beröm? Om någon ger er en komplimang för utseende eller prestation, reagerar ni på samma sätt, oavsett vad komplimangen gäller? Själv har jag lättare att ta en komplimang, eller beröm gällande mitt yrkesliv än mitt privatliv. Jag kan sträcka på mig när någon säger att jag är duktig att jobba, men om jag får komplimanger gällande utseende, eller träningsprestationer, ja då blir jag generad, skrattar och pratar bort det.  Men stopp ett tag! Är inte det indirekt kritik mot den som just yttrat sin åsikt? Om någon faktiskt tycker att jag sytt en snygg klänning, och jag själv börjar påpeka alla fel på klänningen, har jag inte just då tagit ifrån den andra personen sin åsikt, en åsikt som just den personen har rätt till? Nej från och med nu, ska jag försöka visa hur glad jag faktiskt blir när någon ger mig en komplimang, jag ska försöka sträcka på mig, istället för att tala om, att jag inte har tränat riktigt så mycket som givaren av komplimangen tror, eller att jag har gått upp ett par kilo, när någon tycker jag ser vältränad ut.

 Ett mat-tips, till er som har, eller tänker prova ”Beer-can-chicken”. Jag testade igår, att ersätta ölen med cider, och det blev minst lika gott. Det är en perfektmiddag, mer lättlagad mat än så har jag svårt att föreställa mig! (När man väl fått glöd i grillen vill säga…)

                           Vacker sommarros, som kan ta en komplimang!

Trail, en kvarn och vilse

Ibland blir jag upprörd! Varför är det ok att kritisera någon som tränar, men inte någon som inte gör det? Att förlöjliga en person som löptränar, men inte en person som ligger i hängmattan?

Kommentarer som ”Varför springer du, är det någon som jagar dig?” Eller ”Är det inte bättre att du gör något vettigt istället?” har nog de flesta av oss som tränar fått höra . Jag leker med tanken hur det skulle mottas om någon sa till en överviktig person ”vad väntar du på, att kilona ska trilla av dig”? Nej, det är naturligtvis inte ok, men i min värd är det inte heller ok att göra sig lustig över de som tränar. Alla har rätt att respekteras för sina val. Jag behöver inte tycka om dessa val, men jag behöver respektera dem.  

Så jag väljer att träna. Jag tränar för att ha kondition nog att springa en mil, för att hålla min vikt, och för att orka med det jag vill kunna göra. Jag springer därför att jag då får en stund för mig själv, för att jag då upplever naturen och årstidernas skiftningar. Jag gör det för att jag tror att det är bra för mig, och för att det känns bra för mig.

Och igår var det roligt! På schemat stod 6 km i lugnt tempo. Perfekt tillfälle att prova nya Trailskorna, jag ger mig ut i skogen! Tanken var att springa runt en sjö, så jag tog cykeln upp till skogen. Tyvärr, eller som tur var sprang jag fel. Eller sprang, jag klättrade, vadade, ibland nästan kröp jag fram. Jag kanske ska satsa på ett lopp som Tjurruset? Det var stenigt, kvistigt och blött, om vart annat och samtidigt.

Spring uppför den här backen ni som kan! Risken för stukade fötter är större än om man springen över boklövsskogarnas rötter.

Men så plötsligt, en åker, med en stig (nåja) som leder till en väg, som leder till ett spår. Och spåret leder mig till en led, som tar mig till den sjö jag ursprungligen tänkt mig springa runt!

Utefter leden hittar jag en skylt som säger mig att här har Vrångsjö kvarn en gång, på 16000-talet legat.

Fin(n)a informativa skyltar mitt ute i skogen!

 

Man får verkligen hoppas vattnet gick högre upp då. För nu var bäcken inte mycket att skryta med. Det är ändå fascinerande med ruiner som denna.

                                Här ska Vrångsjö kvarn en gång stått

Väl ute ur skogen ficka jag bita i det sura äpplet, ringa Bonden och be om hämtning. För även om jag kommit till rätta, hade inte cykeln det. Och jag insåg att även om middagen brukar bli sen, kanske det ändå är bra att äta middag före midnatt. Eller kanske man ska skapa en ny trend, Middust

Cykeln är nu hittad, turen tog en timme, de nya skorna ser inte ett dugg nya ut, men skoj var det!

Krånglande rygg

Tack och lov för smärtstillande tabletter! När det plötsligt smäller till i ryggen, ja då är man inte så kaxig. Med djur både till höger och vänster finns inget val, de måste skötas, oavsett. Jag är ingen tablettmänniska, endast med två undantag låter jag tabletterna vara. Undantaget är när migränen gör sig påmind och vid ryggskott. När dubbelseende och illamående förvarnar om migrän, ja då har jag lärt mig, att jag har två val. Att ta en vanlig huvudvärkstablett i tid, lägga sig ner i 10 minuter och rädda den dagen, eller tillbringa resten av det dygnet med kräkningar i ett mörkt och tyst rum.

Och situation två, när det smäller till i ryggen. Som tur är har jag kvar smärtstillande tabletter efter en kollision med ett får, som resulterade i ett brutet knä, en krossad minisk, och misshandlade korsband.. (Dumma får, SÅ liten är jag inte så att hon behövde springa på mig, det hade gått att göra som de andra i flocken, springa runt! På tal om tjockskallig..) Tabletterna som jag då inte använde, eftersom smärta ibland innebär att man faktiskt SKA vila, har sparats till dagar som denna. Tack vare en liten vit tablett, har jag, med något stelare hållning och dimmigare huvud, än vanligt kunnat utföra dagen sysslor.

Jag kommer därmed INTE genomföra det fjärde löppasset för veckan, 17 också. Jag som köpt nya skor, ett par Trailskor, för att kunna springa ut i riktiga naturen, inte på banor och markerade leder. Dessa skor är förstärkta för att ge bättre stöd, och därmed minska risken för vrickningar. Och eftersom jag HAR avverkat tre pass denna vecka, tänkte jag unna mig lite terränglöpning utan pulsklocka, utan telefon och därmed utan att mäta tid och sträcka. Nåja, kanske lika så gott, det finns ju alltid en risk för att villa bort sig i skogen. Det hände när jag åkte skidor i vintras, visserligen hade jag telefon med mig, men vad säger man när man ringer efter hjälp? Hej, kan du hämta mig, jag är vilse, men jag stannar här tills du kommer…

Lite träning med Busa genomfördes dock, duktiga lilla Busa!

 

 
Översta bilden, Eddie och Busa väntar ivrig på att få valla, mellersta bilden, fåren väntar, kanske inte så ivrigt, men inte speciellt oroligt, hundarna KAN betyda nytt bete, man vet aldrig. Nedersta bilden, Busa i action.

Busa och backträning

När alla andra (eller i alla fall de flesta andra) längtar efter sol och värme, ja då blir vi här på gården glada åt moln och gärna lite regn. Idag har varit perfekt alltså, ingen oro över för varma stallar.

Jaha, midsommardagen, och vad gör jag? Jo jag sitter på kontoret och sammanfattar uppgifter som myndigheten, i det här faller Länsstyrelsen efterfrågar.  Nåja det jag inte gjort tidigare, förblir ogjort till jag tar tag i det. Sådana här saker är det sällan någon som stjäl ifrån en.

Idag har Busa fått valla. Busa är min lilla Border Collie tik, en ung hund som inte riktigt bestämt sig för om hon ska vara vallhund eller inte.  Och eftersom hon är den klantigaste hunden jag haft, hon far fram som ett skållat troll, med noll koll, skadade hon sig för lite sedan och har fått vila. Men idag provade vi, och, ja det finns hopp för lilla Busa. Koncentrationen som förut saknades finns där. Nu ska hon bara lära sig, att ALLA fåren ska med till matte, jag är inte nöjd om fem sex stycken går åt ett annat håll.  Nu ska vi börja träna på allvar, så att vi kan göra en utvärdering., vallhund eller knähund. Det är roligt med unga hundar, en del förstår på en gång, men för vissa tar det tid. Busa tillhör den senare kategorin, och mitt hopp för henne har falnat flera gånger. Som tur är finns det andra, som ser andra egenskaper i henne.

Och igår passade jag på när Bonden vilade efter lunchen (också ett sätt att fira midsommar!) jag sprang veckans backträning. Och det kändes så bra, jag fick in så kallat ”flow” i löpningen, ni vet, när tankarna vandrar fritt, och man inte känner om det är jobbigt. Det är en härlig känsla!

Visserligen sprang jag bara 4,5 km, plus 8*backe, men det kändes bra. Och så gillar jag avslutningen, ett dopp utomhus, nu är det verkligen sommar!

Midsommarnatt

Äntligen sovmorgon! Jag är egentligen en morgonmänniska, men efter ett antal tidiga morgonturer i kycklinghus, med uppstigning vid fyra, och sänggående vid midnatt så var jag slut. Sådär trött så att hjärnan går in i viloläge, tankarna är iklädda bomull, skärmsläckaren på helt enkelt. Så i morse skötte K kycklingarna och jag fick sova! Vilken lyx det är. Resten av dagen kommer däremot tillbringas hos kycklingarna, om det inte börjar regna. Värmen gör att extra noga övervakning krävs, i värsta fall får vi lägga slangar och spola kallvatten på taken, allt för att kyla husen.

I övrigt är det tur att man inte är giftas-sugen. Jag hörde på Tv i morse, att inte nog med att man ska lägga sju olika sorters blommor under kudden (det ser jag inte som ett problem) dessa ska dessutom vara plockade hos sju olika bönder (nu blev turen längre för att klara uppdraget) och man ska ha klättrat över sju gärdsgårdar för att fullfölja uppdraget! (Och där sprack det hela, var 17 hittar man sju gärdsgårdar, till sju olika markägare idag?)

Så natten kommer att tillbringas sovandes på kudde utan blommor under, den saken är säker.

Trevlig midsommar alla!