På resa

Även en kycklingbonde behöver lite luft under vingarna
Så jag lämnade Sverige, satte mig i en minibuss med åtta andra tanter och gav mig av på resa. Fyra dagars tripp till Danmark, Holland och Tyskland, där vi har tittat på vallhundar, vallhundar av rasen Working Kelpie. Och nej, jag har ingen användning för hund till kycklingarna, men oj vilken  nytta jag har av dom till fåren. och kycklingarna är, om sanningen ska fram ganska kassa på att bevara betesmarker. de bidrar definitivt till det öppna lanskapet, men då mer till odlingslandskapet. Dessutom, vi måste måna om livsmedelsproduktionen i Sverige, i alla dess former. Och fåren är fantastiska landskappsvårdare, i synnerhet när de stannar innanför staketet. de har varit riktigt duktiga på det i år, mina damer, men dagen före jag gav mig ut på min resa fick de ny hage, och höstens första ensilagebal för säkerhets skull. Plötsligt var de inte så snälla längre, de gav sig av på egen hand. Och då, ja då är jag glad att jag har mina hundar. Fåren blev straffplacerade i gamla hagen, där de tydligen trivs bättre, och med hundarna gick det på tio minuter. Men i Sverige har vi ett smalt avelsurval, vi behöver få in nytt blod till rasen. De hundar som finns är mer eller mindre släkt, i alla fall de som arbetar på det sätt jag tycker om och vill se, och det är närmare till de länder vi bestämt oss för att besöka, än vad det är till Australien, kelpiens ursprungsland. Över tvåhundra mil har vi åkt, 28 vallande kelpies har beskådats, och än så länge är två valpar tingade. Ingen till mig, men tre presumtiva fästmän till Lizzie har jag sett. En som kanske kan bli till salu på sikt, vi får se vad som händer.

Åter hemma hos min bästa Kelpie, Lizzie

Löparskorna var med på resan, och på en runda såg jag både solfångare, vindkraftverk och biogasanläggning, det är inte bara i Sverige det satsas på alternativa energikällor. Ibland brukar man prata om förnyelsebar energi, vilket är trams, om inga nya forskningar har kommit fram till nyheter jag missat. Annars gäller väl fortfarande, att energi inte kan skapas, eller förbrukas, bara ändra tillstånd. (Och nu kommer jag få en rättelse av min son, jag har säkert använt fel ord)
I alla fall, även om vi inte tittade på kycklingar, ni kan tro vilket kackel det var i bussen. Vår chaufför körde alla milen, hon tog oss fram säkert, om än inte lugnt. det var länge sedan jag skrattat så mycket som jag gjorde under den här resan.
Nu är jag åter i (arbets)selen, under veckan ska vi har genomgång för "säkert lantbruksföretagande", jag återkommer om vad det innebär

Utvärdering

Nu är alla husen återigen fyllda. Kylan gör sig påmind, det är inte vinter men väl höst, med minusgrader på morgonen. Pannan eldas alltmer, tur att det finns ved att tillgå! De små vill ha varm, riktigt varmt. Så nu fryser vi på väg till stallarna, och svettas inne hos kycklingarna, 33 grader ÄR varmt att jobba i!

Att vara ute i naturen nu är helt underbart, inte för varmt, inte för kallt. Inga jobbiga insekter, inga ormar på vägarna. Kotte finns dock kvar i trädgården, dumma dumma kotte, hundarna letar upp henom varje dag, och ger den stackaren en ordentlig utskällning.

Jag har haft utvärdering med  Coachen Leila, och ja vad ska man säga?

Jag har inte minskat mer än något kilo, av de två-tre vi gjorde upp om, men där finns det tid kvar, och jag har ännu inte sprungit milen under 55 minuter, men det finns tid för det också. Cola lighten däremot, lyser ännu med sin frånvaro på inköpslistan. Det känns som om jag har en bit kvar tills målet är nått. Däremot har jag börjat löpträna igen. Ingen ”Maratoon-Blues” i år inte.

Pålle har däremot kommit igång, jag rider lektioner nu på måndagar, och han är SÅ duktig. Förutom att jag får skavsår på de mest konstiga ställen känns det riktigt bra. Muskelminnet börjar återkomma! Det är skoj!

Vissa i bekantskapskretsen tycker jag ska hoppa mer. Jag försöker med en dåres envishet påpeka att det var mer än 20 år sedan jag hoppade, och Pålle hoppar högt och stort, men so what? Sist försökte vi oss på ett hinder, kanske en halv meter högt, Pålle tog i som om det varit 1,5 m, minst! Den hästen kan hoppa. Nåja, jag kommer igen, nog 17 ska vi hoppa Pålle och jag, vänta bara! Dock inte i dressyrsadel nästa gång.

Utlatsning och oväntad nykomling

Nu har vi tömt hälften av kycklinghusen, rengöring och desinficering pågår.En dator valde att stanna precis vid utlastning, tack för det, hellre då än när husen är fyllda med små. Nu kunde reparatör åtgärda, och det gjorde han. Jag beundrar yrkesskicklighet, i synnerhet på områden jag inte själv klarar av.  

Kvällarna och nätterna är kyliga nu, och mornarna underbart vackra. Kvällsturen kräver en jacka, så också morgonen. Men morgondiset, som solstrålarna letar sig igenom, ah, det är så vackert. Vacker är också den lilla överraskningen som mötte lilla W, hundarna och mig när vi var uppe och räknade får. En liten rackare stack fram huvudet bakom sin mor. Det är snudd på jungfrufödsel, eftersom baggen ännu inte är införskaffad. Däremot var förra årets bagglamm försekomna kan man säga. Den nya lilla tösen är döpt till Mikaela, efter en tjej vars fanklubb jag tillhör, och som delar födelsedag  med Liten Mikaela.

 

Min egen träning står och stampar just nu, dels därför att utlastningen innebär väldigt långa dagar, vi pratar om från 7 till 22, inte bara utlastning men med skötsel av kvarvarande djur, dels för att min kropp har återhämtningstid. Jag tillåter mig att ”bara” träna hund och promenera, jag skulle vilja hinna med att rida, men Pålle får vänta, snart, snart.

Min syster tyckte jag skulle boka in nästa halvmara i Texas i januari, jag minst sagt tvekar, hur varmt kan det inte vara i Texas? Däremot behöver jag nytt mål, det gäller att inte tappa löpsuget, annars är jag snart tillbaka på ruta ett. Göteborgsvarvet är lite långt bort, vi får se vad som finns däremellan. Nästa vecka ska jag löpa ett milspår på tid, så får vi se hur jag ligger till, under 55 ska jag ju uppnå.

Jag har hittat ett nytt kycklingrecept! Gott, annorlunda och lättlagat, precis som jag gillar! Recept delas om så önskas.

En gryta med lite smak av Indien! Kanske dags att bjuda  Goa grannar på en bit mat?

Gul(l)iganer!

Äntligen är de här, gul(l)iganerna! Dessa små gula dunbollar. Svettigaste passet på länge.
 Brukar tänka på att det finns olika yogaformer i väldigt varma träningslokaler som ska vara väldig effektiv träning. Här har vi det till vardags. Varmt som skam och styrketräning som heter duga, alldeles gratis.... Inte bara under själva insättningen utan sedan ska det hinkas ut stödfoder i ett antal dagar. Svettas är även bra för huden. Vilket hälsoarbete vi har. Inte bara klimatsmart alltså.
Våra barn tycker det är jätteroligt med småkycklingar. Vår lille kille är en arbetare av rang. Kör vagnar så svetten lackar för att sedan se till så att kycklingarna har det bra.

Måste berätta om vårt russ. Han är en cool kille som vet vad han vill.... Vi har lånat ut honom till en tjej vars häst är skadad. I förrgår skulle han lastas för att åka till sitt nya hem under en tid. Jag gick in med honom i transporten, band fast, klappade och transporten började rulla, eller inte.... Ena hjulparet hade låst sig och det fick backas fram och tillbaka. Rätt som det var skakade det till i transporten och jag öppnade sidodörren och funderade på vad det var jag såg!!! En hästrumpa!! Han hade lyckats hoppa över bommen och stod med huvudet under magen liksom. Ja ja tänkte jag. Bara att gå in och försöka lossa. Funderade även på flyktväg och konstaterade ganska snart att jag inte har den spänst jag har haft och skulle aldrig kunna hoppa upp på mellanväggen om han rusar ut.... Nåväl, jag går in, hakar av och förbereder mig på att bli översprungen. Inte då. Arcus, russet, står snällt kvar och vi går ut gemensamt, lugnt och sansat. Efter diverse reparationer av två karlar var det då dags att lasta igen. Jag kliver på, Arcus följer utan tvekan! Det tycker jag är ganska coolt. Han tyckte dock inte om att åka med mellanvägg utan hade flyttat på den under resan...
Mannen på gården frågade sig om hästen hade ett ovanligt bra psyke eller om han var ovanligt korkad;)

Det är helt otroligt vilken höst vi har! Idag kommer vi nog så färdigt, 150 ha höstsäd har det blivit! Med vi menar jag Tobbe!! Det är han som sår, med bravur:) Blir mumma i kycklingmagarna nästa år det.

Färdig tröskat!

Nu är det färdig tröskat och nu kom regnet. I år har vädret verkligen varit toppen nästan inget regn alls, sol och lagom med blåst. Nu ska bara höstsådden bli klar också, men den brådskar inte riktigt lika mycket.

Jag fick en present på posten! Ett överraskande packet, oj vad jag blev glad! Recept, ingredienser och en egen kokbok, där alla ”favvo-recept” ska skrivas ner.  Jag fick den för att ta tag i utmaningen, ni vet, gå ner i vikt och träna och må bra, Pippi-utmaningen.

 

Jag ska prova recepten, och jag ska se efter hur jag kan klara utmaningen på bästa sätt. Och jag inser att det här är en toppen present, ett recept och det som ska ingå, jag blev i alla fall jätteglad!

Jag har avverkat Stockholm halvmaraton, och efter 14-15 km talade mina ben om för mig vad jag borde ha tränat mer på - långpass. Jag menar pass över en och en halv timme. Och helt ärligt, jag har bara genomfört ett enda långpass, så jag får ge benen helt rätt. I mål kom jag på stumma ben, så stumma att jag nog trillat omkull om jag stött i en sten större än två centimeter, i alla fall om det hänt de sista två kilometrarna. Men konstigt nog ingen träningsvärk efteråt. Nu gäller det att sätta upp nya träningsmål, det första är att kapa tiden på milen, under 55 minuter var utmaningen. Men jag väntar nog till nästa vecka med det, lite vila behöver min kropp, träningsvärk eller inte.

I går kväll hittade hundarna en ny kompis, hundarna hade skoj, det hade inte kompisen, som var en igelkott.

 

 Dumma hundarna, de försökte bolla med kotte, trots hens taggiga försvar. Lite korkad måste nog Kotte vara, för idag var hen åter på gräsmattan, korkad, men söt! Hundarna stängdes snabbt in, så att jag kunde föreviga Kotte. Hundarna får hjälpa mig att skilja ifrån en grupp får istället så blir alla glada och nöjda.

Kanalplums och demokratins baksida!

Lördagen tillbringades i Hajstorp där skördefesten visade upp sig från sin allra bästa sida. Något litet missöde dock... En klasskamrat till vår äldste son kom springande mot mig och ropade andfådd "Herman har ramlat i kanalen men vi har fått upp honom!!" Jag hann aldrig ens bli rädd och tur var väl det. Efter kommer honom kommer en synnerligen arg och dyngsur 4-åring som bara skulle stanna gungan men inte orkat!!!! Det finns nämligen en mycket populär gunga som svingar ut över kanalen. Ja ja det blev till att gå mot bilen varvid Herman ganska högt och till mångas förtjusning frågade om han var tvungen att åka i kofferten hem:) Varför då undrade jag?? Jag är ju jätteblöt och då får man åka i kofferten...... Har nog någon gång sagt detta när han stått och stampat i pölar utan regnkläder..... Man får tillbaka liksom.

Göta kanal!

I går var det kyrkoval och jag tillbringade, som valförättare, nästan hela dagen i Älgarås försmlingshem. Jätteroligt att vi hade så högt valdeltagande, 17,1%! Mindre roligt är sverigedemokraternas framfart till kyrkomötet. Jag blir oerhört frustrerad av att de över huvud taget är med i kyrkovalet. Demokratins baksida. Ett "parti" som anser sig bättre och mer värda än alla andra ger sig in och ska vara med och påverka i kyrkan där grundpelaren är ALLA människors lika värde. Tragiskt. Å andra sidan brukar det inte finnas många från partiet som sedan står upp för sina åsikter!! Vi har en sverigedemokrat i vårt kommunfullmäktige och han har aldrig öppnat mun ens en gång....Det säger ganska mycket. Nåväl vem är jag att döma! Det oroar mig dock att våra barn ska behöva växa upp i ett samhälle där det blir mer och mer vanligt att sätta sig själv framför andra och att många bara ser  till sig själva.

Jag har en väninna som tog med sig sin 11-årige son till Afrika och jobbade som volontär på ett barnhem. Det ska jag berätta om nån gång! Synen på livet före och efter.

Nu när jag beklagat mig lite är det dags att förbereda i kycklingstallet för de nya små gula som kommer i morgon.

Skördefest och snåljåpar!

I kväll började skördefesten i Hajstorp. Vädret är alldeles fantastiskt och humöret är på topp! Det säljs det mesta i grönsaksväg, blommor, korv och hantverk. Vår store son står med sina klasskompisar och säljer hembakt bröd. Parkeringen till denna underbara fest är belägen på en vall alldeles i närheten och kostnaden, 20 kronor, går till lantbruksmuseet i Fredsberg. Ändå är det folk som inte kan tänka sig att betala en tjuga utan de åker ett par hundra meter upp på en grusväg och parkerar vilket resulterar i att bonden som håller på att skörda vall inte kommer fram!!! Jag blir så in i bänken trött på dessa snåla besökare. Så vad skönt det var att gnälla av sig lite:)
Under kvällen tänds det marschaller utmed hela kanalen, från Hajstorp tilll Töreboda. Det är så otroligt vackert!!
I morgon ska vi köpa kalvdans och ostkaka. Idag har vi bunkrat med inlagd gurka, pumpabröd och grönsaker. Härliga höst.
Mannen i huset fick roa sig med att plöja ärtstubben.... Han var inte glad sist jag talade med honom, nåt om att det släpade;)))
Kycklingstallet ekar tomt och vi håller på att byta vattenlinjer. Insättning nästa vecka då hoppas jag vi sått färdigt!!