Bonden som företagare

Nu är alla kycklinghus inlastade, det kvittras och springs omkring så det står härliga till. Så här i början ska foder hällas ut på papper, för att vara säker på att alla kycklingar hittar mat. Det är en del svettigt jobb, men det måste göras. Mycket tid ägnas nu åt att iaktta kycklingarna, hur de rör sig och hur de mår. Är det för varmt/varmt nog? Räcker fukten till, eller ska det fuktas mer? 

En incident under inlastningen får mig att fundera på varför bönder så ofta ses som ”bara” bönder, och inte som företagare. För som alla företag måste affärerna gå med vinst, men av någon anledning ska lantbrukare vara så dedikerade sitt kall, att vinsten är att få vara hemma på gården. Och absolut, visst är det en tillgång att få arbeta med sitt intresse, att få se naturen växla med årstiden. Men har man djur är man möjligen fri, men aldrig ledig. Och det här fantastiska arbetet innebär också oreglerad arbetstid, dag som natt. SÅ visst, som så mycket annat, det är på gott och ont. Fortfarande, det är företag som drivs ute på landsbygden, och både bönderna själva och deras omgivning skulle förmodligen ”tjäna” på att räknas som företagare.

Lammungarna ”trillar” ut nu, (nåja, i bästa fall), nu har även gruppen med vita får börjat lamma. Det skuttas och bräker i hela fårhuset, än så länge har lamningen gått så bra man kan önska.

Årets första vita lamm

Även Pappa Mats är nu rakad och fin till påsk!

Jag har presterat förra veckans långpass i löpningen, och hej vad det går. Ett par ”stopp” under löpningen (tack för att du ringde Lotta W, även om diskussion angående Tuppen inte förbättrar humöret, möjligen höjer pulsen, Och tur att jag stötte på några ryttare med hästar så jag fick pusta en stund där)gör att tiden ser bättre ut än jag förtjänade, men det blåsta halv storm, och vägen var backig som 17, så jag är nöjd!

Tänk att jag lyckades hitta ett skåp att springa i! 

                                       Fast jag tycker nog att det borde gått åt fler kalorier...