En vecka

Nu har första veckan snart gått. Foder serveras nu bara i foderkopparna, men fri tillgång på mat och vatten, de får de. Kycklinguppfödning är mycket teknik, sensorer som talar om för foderskruvar att de ska starta, ventilationsutrustning, fläktar, lyse, allt styrs via datorn. Men för att djuren ska må bra, behövs kompetens bakom tangentbordet, och här pratar vi finlir. Och för att kunna justera rätt måste man in i stallarna och titta och känna och framför allt, läsa djuren. Varje djurflock har sina egna egenheter. Ibland är de mer nervösa och lättstressade, ibland lugnare. Och miljön måste anpassas därefter.
Ibland känner jag mig som en nybliven mamma. Ni vet, när den förstfödde var på BVC och vägdes och mättes, som ett mått på att barnet mådde bra användes vikt och längdkurva. Så är de med kycklingarna också. Har de ätit? Har de växt? Djur som mår dåligt tappar aptiten, stressade djur äter sämre.Och precis som den nyblivna mamman checkars viktkurvan av. Nu har en vecka gått, och vi tittar på 7-dagars vikten. När man jobbar med levande varelser, arbetar man med små kemiska fabriker. Vi kan inte alltid förstå varför saker blir, eller inte blir, det går inte alltid att få svaret. Ibland får vi in kycklingar som inte riktigt växer som förväntat. De äter, de ser ut att må bra, men de svarar inte riktigt på fodret. Och det verkar inte spela någon roll vad man gör, hur mycket man ökar fett, protein och kolhydrater, tillväxten blir inte vad den borde. Kan det ha hänt något i äggstadiet, har mamman fodrats som hon skulle, har mamman utsatts för någon bakterie eller virus som sänkt kycklingens immunförsvar? Frågorna är många, svaren få, man kan bli så frustrerad. Men ibland får man in kycklingar som växer som attan, oavsett årstid. och andra yttre förutsättningar. Det känns som om man kan fodra dom med enbart vete, (vilket vi givetvis inte gör) de skulle växa och mår bra i alla fall. Och återigen ställer man sig frågan, hur kommer detta sig.
Det här är en del av charmen med att arbeta med levande varelser, man kan inte veta och förstå allt, men man kan hela tiden lära sig mer.

Idag har jag varit och tränat hundarna. Det är alltid bra att få någon utomstående som talar om vad man missat, och som ger nya förslag på övningar. Glad och nöjd, ja nästan löjligt lycklig åkte jag från träningen. Och stolt över både Aim och Lizzie, vilka fantastiska arbetskompisar jag har.

Två trötta hundar

.....som belönas med kycklingfile..

Veckans träning, för er som vill komma igång ska innefatta tre pass, två på 5 km, ett på 6 km. Ta det lugnt i halkan, gå om det känns tungt, men på med skorna och ge er ut. Här gäller det att få "milen i benen", inte att redan nu bevisa en form som inte finns.