Tomma stallar

 I natt åkte kycklingarna till slakteriet, och därmed är en omgång avslutat. Redan nu på morgonen har stallarna börjat gödslas ut, för att kunna tvättas och desinficeras inför nästa omgång. I dessa tider, när växterna på åkrarna ligger i dvala måste gödseln lagras. Det som tidigare sågs som en tillgång, ses idag som en total miljökatastrof. Gödsel ska helst lagras i hus med tak, dessutom ska dessa hus vara ventilerade.  Det här har sin grund i en i det närmste hysteri för kväve- och fosforläckage, på samma sätt som klappjakten på kossornas rapar, som innehåller metan. Jag tror att någonstans på vägen har grundläggande kunskap tappats bort... Dessa ämnen är inget som djuren tillverkar, de finns med i ett kretslopp. Det är inget trolleri, utan naturvetenskap. Om gödseln innehåller kväve och fosfor, vilket den gör, beror det på att kycklingen ätit detsamma. Om kossan rappar kol (i form av metan) beror det på att hon ätit detsamma, i form av gräs som bundit kol. Inget hokus pokus,utan naturligt. Självklart sak vi vara rädda om vår miljö, men vi måste komma ihåg, att djuren, på ett mycket bättre sätt än vi människor är en del av ett kretslopp. Och bästa sättet att se till så att inte ämnen i gödsel hamnar där de inte önskas (läs i vattendrag) är att ha en bra växtodling. Ju bättre växterna växer, desto med gödningsämnen behöver de.

Nu börjar våren komma, och därmed går det lättare och lättare att springa ute. Nu finns snart inga ursäkter kvar, och min träning ökar sakta men stadigt. Min löpkompis, Kelpien Lizzie, studsar av glädje när jag tar fram det speciella koppel som signalerar springtid. Hon hejar på mig i intervallerna, skäller på mig om det går för långsamt, och viftar glatt på svansen, med en retsam blick om jag stannar för att pusta ut efter en brant backe. "Kom igen då, matte, den HÄR backen var väl ingenting" Ska hon säga, som har fyra ben...
Veckans träning består av fyra löppass, Ett intervallpass, med 2,5 km uppvärmning, 2*60 m spurt, 10*150 m intervall, och 2 km nedvarvning, två pass lätt löpning, ett på fyra km ett på fem km, samt ett långpass på nio km. Tur att kvällarna är längre, så att man hinner ut innan mörkret lägrat sig.
Och vad passar bättre efter ett långpass än kyckling?
Här kommer ett tips på helgmiddag

Ugnsrostad kyckling med gorgonzola

·         1 kg kycklingben

·         250 g körsbärstomater

·         1 stor rödlök

·         1 zucchini

·         ca 2 vitlöksklyftor

·         1 kruka basilika

·         ca 0,5 dl olivolja

·         0,5-1 chili

·           salt och svartpeppar

·           kalamataoliver

·         75-100 g gorgonzola eller fetaost

·           färsk basilika till servering

1.      Sätt ugnen på 225 grader. Mixa basilika, vitlök och chili med olja tills du får en slät blandning. 

2.      Skär zucchini och rödlök i mindre bitar och lägg i en ugnsform med kycklingben och tomat. 

3.      Ringla örtoljan över och blanda noga. Krydda med salt och peppar.

4.      Rosta kycklingen och grönsakerna i mitten av ugnen i ca 30 minuter eller tills kycklingen är genomlagad. Om grönsakerna börjar få för mycket färg kan du täcka över formen med ugnsfolie sista tiden. 

Nyttigt

Nu är kycklingarna fyra veckor, och börjar bli vuxna. Inte riktigt men snart. Riktiga fjädrar pryder dom, och kammar som ser ut som på vuxna djur. Inte så stora så att de är könsmogna, men....stora. Vädret är hyfsat, när det inte regnar. Jag tycker vintern varit ok, eftersom jag och kyla inte hör ihop, och det är lättare att värma och ventilera stallarna när vi slipper -30 grader. Svaren på salmonellaproverna har kommit och inget provsvar var positivt, dvs ingen salmonella i någon avdelning, tack och lov för det.
Fåren börjar bli allt rundare, men än har bara en tacka lammat, Mikaela har nedkommit med två små pojkar. Mikaela är en blyg tacka hon uppskattar inget klappande, så den nya familjen lämnas till största del ifred.

Jag har gett efter för min last, jag har varit på en sportaffär. Och visst 17 kom jag ut med något nytt.
Visserligen behövde jag nya löparskor, och de var ju nedsatta till halva priset, men ibland kan jag inte förvånas över, att jag alltid hittar något jag behöver i dessa affärer. Nåja, de nya får vänta lite tills vägarna blivit isfria och torkat upp, än är det skor med traktordubb som gäller.

Ja jag vet, de ÄR rosa!

Veckans träning har bestått av ett pass lugn löpning, ca 5 km, ett pass med 2 km uppvärmning, 4 km intervall/fartlek och 1 km nedtrappning. I morgon kommer ett lugnt lite längre pass, ca 8 km är förhoppningen.
I vår herres hage finns både smått och gott. I (v)år ska jag prova på gammal kunskap, och prova nya grönsaker. Förmodligen gör jag bäst i att inte berätta vad som serveras. Det finns en hel del ätliga ogräs, (jag är inte säker på att resten av familjen kommer hålla med om dess ätlighet..)
Vad sägs om:
 Svinmålla- innehåller dubbelt så mycket C-vitamin som spenat, och äts på samma sätt. Godast i sallad med körsbärstomater, fetaost och färsk lök.

Svinmålla,  (Chenopodium album)

Våtarv, eller Nate, rik på både Karotener och C-vitamin.

Godast i sallad med rädisor, melon och gurka

Våtarv (Stellaria media)

Kirskål, rik på C-vitamin. Godast i sallader istället för spenat, gärna med ost och riven muskot.

Kirskål, [Aegopodium podagraria] 

Maskrosblad, rik på c-vitamin och andra antioxidanter. Godast späda istället för Ruccola i salladen,. Stora blad godast om de förvälls lätt.

Maskros, (Taraxacum)

Brännässla, är rik på C-vitamin, A-vitamin, kisel, kalk, järn, magnesium och kalium., och dessutom antioxidanterna xantofyll och karoten. Godast är de späda bladen i en soppa, större blad smörfrästa.

Brännassla, (Urtica dioica)

Åkerfräken, är rik på kisel. Dessutom innehåller den silicium och selen.

Godast som te, gärna smaksatt med honung och mynta.

Åkerfräken,  (Equisetum arvense)

Harsyra, är rik på C-vitamin, och nyttig i måttliga mängder, eftersom den, liksom rabarbern innehåller oxalsyra, som i för stora doser kan orsaka kalciumbris och njursten. Godast i söta fruktsallader med melon, äpple, papaya och russin, eller i fruktiga drinkar.

Harsyra, (Oxalis acetosella)

Jag ska nog lyckas få till lite kycklingrecept som går att kombinera med dessa gröna växter.

Tre veckor och kostinformation

Här kommer en blandad informations-uppdatering. Först kycklingarna som nu närmar sig tre veckor. Allt flyter på, tack och lov. Nu är det dags att kontrollera att våra kycklingar inte smittats av salmonella. Inför varje slakt, i varje hus och varje avdelning, ska salmonellafrihet verifieras. Vilket innebär att jag drar på mig speciella kompress-tossor på fötterna och går igenom avdelningen. Om kycklingarna har salmonella, kommer bakterierna finnas i ströbädden, och jag kommer "fånga" dom på tossorna. Proverna sänds sedan till ett ackrediterat laboratorium, som förhoppningsvis säger att provet är negativt. Och när vi talar om Svensk kyckling, är det oerhört ovanligt med salmonella. Tack och lov.
 Ett annat prov jag ska ta är vattenprov inne hos kycklingarna. Det spelar ingen roll hur noga vi är med foder och miljö, om vi serverar mindre bra vatten till dom. Och alla parametrar måste regelbundet kontrolleras.

Igår var Bonden och jag på föreläsning, om E-ämnen, och andra mindre bra saker i vår kost. Föreläsningen började bra, vi fick höra om olika E-ämnen som kunde få oss må mindre bra, tillsatser som är relativt onödiga. Så långt allt väl. Som vanligt satt jag med "plattan" i högsta hugg, jag vill gärna vara "källkritisk", och vet att åsikter ofta går isär.
Tyvärr började föreläsningen sedan urarta, när påstående efter påstående blir mer och mer osannolika, och mer liknar ett religiöst troende, än fakta baserat på seriös forskning.
Ett exempel är när föreläsaren berättar om en deltagare, som blivit hypnotiserad till att bli av med sitt sockerberoende. Om det var så enkelt, skulle vi lätt kunna lösa problemet med allt missbruk, vare sig det gäller socker, tobak, narkotika eller alkohol.
Och visste ni att ekologiska bananer innehåller Tryptofan (en aminosyra vi behöver), medans konventionella inte gör det? Inte jag heller, och tills någon kan visa mig seriös forskning på detsamma väljer jag att inte tro det.(Däremot innehåller kött, framför allt kött från fågel, betydande mängder tryptofan, och det är bra! )
När föreläsaren dessutom tar upp en rapport om GMO-s farlighet, en rapport som jag känner till sedan tidigare, som har sågats av forskare över hela världen, men som föreläsaren tar upp som bevis på GMOs farlighet, ja då är det dags att resa på sig och gå.
Det här med kost och födoämnen är inte lätt, men heller inte speciellt svårt. Om vi äter svenska råvaror, undviker allt för mycket färdiglagad mat och frågar efter det vi vill ha i affären, så kommer vi långt. Jag säger inte att Ekologiskt är dåligt eller att GMO är bra, det lämnar jag till var och en att avgöra. Men det avgörandet ska göras på fakta, inte humbug, eller skrämseltaktik.

Nu vet jag att tiden begränsar många möjlighet till matlagning, i alla fall långkok.
Jag kan därför återigen rekommendera Crock-pott, en gryta som sköter matlagningen. Just nu står den och puttrar med middagen i, Kycklingklubbor med lök, kapris, oliver, och lite vitt vin. Till den ska det serveras pasta enligt receptet. Men det är verkligen enkelt att laga mat i denna gryta, den sköter sig själv, medan jag sköter mitt. Om allt går enligt plan ska jag ta med mig Vackra Svarten ut på en motionstur, jag ska springa veckans lätt-distans tur, 4 km plus 10 minuter styrketräning. Solen skiner, det luktar nästan vår ute. Veckans träningsuppdrag är annars ett pass 6 km inkl. uppvärmning 2,5 km koordinationslopp 2*60 m och kort intervall 10*150 m och nedjoggning. Samt långpasset 7 km.
Allt medan grytan kokar

Två veckor

Nu är kycklingarna två veckor och de har tappat sin första duniga fjäderskrud, för att istället sätta riktiga fjädrar. I några avdelningar är kycklingarna lite mer nervösa än de andra, där måste belysningen dämpas när vi går in. Att dämpa belysningen är att säga till kycklingen att nu närmar sig natten, det är dags att slå sig till ro. På så sätt undviker vi att de jagar upp sig och blir rädda, Sedan är det naturligtvis viktigt att man rör sig lugnt genom stallarna. Kycklingarna känner faktiskt igen sina skötare, och jag tror att de framförallt känner igen rörelsemönstret. Ytterligare en anledning till att inte främmande människor får komma in till kycklingarna. Den, och den smittrisk som varje besök innebär. Ibland får jag frågan om det är mycket problem med skelettet, framför allt benen på kycklingarna. Svaret på frågan är nej. Precis som hos våra sällskapsdjur, avlar man på individer med önskat utseende/egenskap. Och här har aveln verkligen gjort stora framsteg, självklart kan det kläckas missbildade individer, det förekommer hos både djur och människor, men det är sällsynt. Som regel är benen på kycklingarna fina hela uppfödningsperioden.

JA så var det min träning. Jag ska villigt erkänna att det går tungt. Just nu får jag ta fram piskan, det är SÅ tråkigt, när den fina formen har förbytts, och jag genomlider passen som en flåsande häffaklump! Ja ja, jag har mig själv att skylla. Den här veckan ska jag springa 6+5,5+7,5 km, men eftersom löpningen är tråkig just nu ska jag istället berätta om en runda, jag sent kommer glömma.

Platsen är Spanien, tiden är halv åtta på morgonen, jag smiter ut medan Bonden sover, för att få uppleva närområdet, detta ÄR en fördel med att löpträna, man får se mycket man annars inte skulle se, och ibland uppleva sådant man helst vill slippa...
Innan resan hade jag inte koll på hur kuperat Spanien är, och första kilometerna flyter lätt, eftersom vi bor på en kulle, så det går nästan bara utför.
Efter tre kilometer vänder jag och börjar streta hemåt, nedför har förbytts till uppför. Eftersom jag springer längst med odlingar av olika slag går det ändå hyfsat, och i öronsnäckorna hör jag en spännande ljudbok. Snart ser jag en Citrus odling innanför ett högt staket, och där kommer tre hundar springande, skällande och ser måttligt roade ut. Nåväl, eftersom vi befinner oss på varsin sida av ett högt staket, fortsätter jag springandes, vilket inte gör hundarna mindre upprörda. Jag hinner tänka tanken "hål i staketet", jodå, visst 17 är det det, två av hundarna befinner sig nu på samma sida av staketet som mig, framför mig. Jag är ju inte hundrädd, så jag stannar, viker undan huvudet för att inte verka hotfull, för att hundarna ska få hälsa på mig. Och i det här fallet var det fel metod. Hundarna kommer närmare, inte mindre hotfulla, och nafsar efter mig. Jag får byta teknik, jag börjar istället morra och gå emot dom, varpå de backar två steg, för att sedan kasta sig mot mig ett steg. Vi förflyttar oss långsamt framåt dit jag ska på det här sättet. Jag letar med blicken efter en pinne, eller något annat jag kan använda för att ytterligare kunna mota de två ilskan hundarna, men hittar ingenting. Jag har ingen större lust att sträcka ner handen mot dom, och det enda jag bär på mig, förutom kläderna, är pulsklocka och telefon, ingendera speciellt effektiva vapen. Jag inser att om inte hundarna gör slag i saken och verkligen  anfaller, så kommer det i alla fall ta timmar att komma hem. Vad gör man? Tillslut kommer en äldre man i bil, och räddar mig, jag får använda hela mitt kroppsspråk (SNÄLLA, släpp in mig i bilen!!) för att få komma in, och kan lifta en bit, till hundarna har gett upp (de högg efter bildäcken en bra stund) Mannen kunde inte ett ord engelska, jag kan ingen spanska, men jag hoppas han förstod hur tacksam jag var! Nåväl, jag hoppar ur och springer sista biten hem.
Efter en del funderande berättar jag för Bonden om mitt äventyr ("-Jag har ju sagt hur farligt det är att springa"), där fick han vatten på sin kvarn. Efter frukost, och vid avfärd från natthärbärget, föreslår jag att vi ska ta vägen förbi citrusodlingen, så jag kan visa de ilskna hundarna. Sagt och gjort, vi åker ner, hundarna kommer springande mot staketet. Enda skillnaden är att nu har husse kommit till odlingen, och tydligen tagit över uppgiften som vakt. De hundar som nu står där viftar glatt på svansen, och ser allt annat än arga ut. Förbaskade byrackor!

Visst ser de ilskna ut??

Nåväl träning och kost, hand i hand. Jag håller på att gå igenom tidningar (jag har en last, sport tidningar! Tips om hur man håller motivationen  vid liv, hur man tränar bäst, och hur man äter.) 

Och en tidning Aktiv Träning nr 8/2014 kan man läsa följande:

..och på det följer ett recept, jag har provat, det ÄR gott...

Så, mitt råd är, träna på även om det tar emot, och just nu är kallt, blåsigt, snöigt och tråkigt, håll i, men håll er borta från staket med hål i, i alla fall om det finns ilskna hundar på andra sidan, och sist, men inte minst, ät en god, nyttig middag!

En vecka

Nu har första veckan snart gått. Foder serveras nu bara i foderkopparna, men fri tillgång på mat och vatten, de får de. Kycklinguppfödning är mycket teknik, sensorer som talar om för foderskruvar att de ska starta, ventilationsutrustning, fläktar, lyse, allt styrs via datorn. Men för att djuren ska må bra, behövs kompetens bakom tangentbordet, och här pratar vi finlir. Och för att kunna justera rätt måste man in i stallarna och titta och känna och framför allt, läsa djuren. Varje djurflock har sina egna egenheter. Ibland är de mer nervösa och lättstressade, ibland lugnare. Och miljön måste anpassas därefter.
Ibland känner jag mig som en nybliven mamma. Ni vet, när den förstfödde var på BVC och vägdes och mättes, som ett mått på att barnet mådde bra användes vikt och längdkurva. Så är de med kycklingarna också. Har de ätit? Har de växt? Djur som mår dåligt tappar aptiten, stressade djur äter sämre.Och precis som den nyblivna mamman checkars viktkurvan av. Nu har en vecka gått, och vi tittar på 7-dagars vikten. När man jobbar med levande varelser, arbetar man med små kemiska fabriker. Vi kan inte alltid förstå varför saker blir, eller inte blir, det går inte alltid att få svaret. Ibland får vi in kycklingar som inte riktigt växer som förväntat. De äter, de ser ut att må bra, men de svarar inte riktigt på fodret. Och det verkar inte spela någon roll vad man gör, hur mycket man ökar fett, protein och kolhydrater, tillväxten blir inte vad den borde. Kan det ha hänt något i äggstadiet, har mamman fodrats som hon skulle, har mamman utsatts för någon bakterie eller virus som sänkt kycklingens immunförsvar? Frågorna är många, svaren få, man kan bli så frustrerad. Men ibland får man in kycklingar som växer som attan, oavsett årstid. och andra yttre förutsättningar. Det känns som om man kan fodra dom med enbart vete, (vilket vi givetvis inte gör) de skulle växa och mår bra i alla fall. Och återigen ställer man sig frågan, hur kommer detta sig.
Det här är en del av charmen med att arbeta med levande varelser, man kan inte veta och förstå allt, men man kan hela tiden lära sig mer.

Idag har jag varit och tränat hundarna. Det är alltid bra att få någon utomstående som talar om vad man missat, och som ger nya förslag på övningar. Glad och nöjd, ja nästan löjligt lycklig åkte jag från träningen. Och stolt över både Aim och Lizzie, vilka fantastiska arbetskompisar jag har.

Två trötta hundar

.....som belönas med kycklingfile..

Veckans träning, för er som vill komma igång ska innefatta tre pass, två på 5 km, ett på 6 km. Ta det lugnt i halkan, gå om det känns tungt, men på med skorna och ge er ut. Här gäller det att få "milen i benen", inte att redan nu bevisa en form som inte finns. 

Nya Kycklingar

Jag har blivit ombedd, att skriva om skötsel av kycklingarna från dag ett, så min plan är att ni nu ska få följa dessa kycklingar. Håll en tumme för att inte verkligheten ska komma emellan. Ni ska dessutom få följa min träning inför Göteborgsvarvet, en halvmara som går av stapeln i maj. Och avslutningsvis ett recept, med kyckling som råvara!

Igår fylldes de sista avdelningarna med nya kycklingar. Sista lasset kom vid 17-tiden, ingen optimal tid. Inte för att kycklingarna bryr sig, men de som ska ta hand om kycklingarna.Timmarna efter inlastning innebär mycket passande. När kycklingarna anländer ska stallet vara 33-34 grader varmt, nyströat, vattenledningarna fyllda med nytt rent vatten, och nytt fint foder ska vara framlagt, över nästan hela stallet. Därför är delar av ströbädden täckt med papper där foder är pålagt, förutom det foder som finns i foderkopparna. Kycklingarna har ingen aning om vad som är mat, och därför, precis som andra djur (och människo-) barn provar man sig fram, med mun eller näbb. Och för att mer foder än strö ska koma in i den lilla kycklingen, så ska den i första hand möta just foder. Att detta foder ligger på papper, lockar också. Pappret prasslar, och det gör kycklingen nyfiken, och nyfikna djurbarn smakar... Så det gäller att jag fått till receptet så att maten smakar!
De närmsta timmarna ägnas åt att gå igenom stallarna och kontrollera att kycklingarna har haft en bra resa, att de är varma nog, men inte för varma, att ventilationen ventilerar, utan att det bildas drag, och att fuktigheten är rätt. Mycket går att mäta med instrument, men ännu bättre är att titta på kycklingarna. De kommer tala om för dig vad de anser om sitt nya hem. Är det för kallt flockar de ihop sig och söker värme hos varann, om det drar på vissa fläckar i stallet kommer de undvika dessa.
Alla som har tillträde till stallarna får endast gå in, om alla kläder byts. In på bara underkläderna får man klä av sig, händer tvättas och desinficeras, innan ren overall och rena strumpor kläs på. Allt för att inte kycklingarna ska smittas med någon bakterie.
Närmsta dagarna kommer foder fyllas på på papper, innan kycklingarna lär sig hitta foder i foderkopparna. Det blir ett antal hinkar som ska hällas ut, gratis träning kan man kalla det.
Värmen till de små börjar högt, och sjunker vart efter kycklingarna växer, och själva producerar allt mer värme.
Vikten när de kom var ungefär 45g/kyckling, inte mycket att skryta med. Vikten ja, den är beroende av hur gamla hönorna är, ju äldre mammor, desto tyngre kycklingar. Det sambandet syns hos fler djurslag. När kycklingarna är så här pass små, är de ännu känsligare, då kan man behöva öka temperaturen ytterliga. Här gäller djuröga och fingertoppskänsla.

Så till min träning. Om jag nu ska kunna ta mig runt de 21 km som väntar i Maj, ja då är det hög tid att börja. Jag brukar fuska med att hämta ett program att följa, från Marathon.se. Jag följer det allt annat än slaviskt, men jag följer det så gott det går. Dessutom är tanken att jag ska ta mig till en träningsklubb, lite då och då,så att jag kan få lite inspiration, stöd och hjälp. Annars är min träning väldigt ensidig. Jag tänker ofta att jag ska springa x km och avsluta med 15 min. styrketräning, men hittills har jag bara lyckats göra några "plankor", innan jag ledsnar. Så i måndags tog jag mig till staden och närvarade i ett pass dom jag trodde hette Core-någonting. Perfekt, mina mag- och ryggmuskler är vilande, minst sagt. Nu hette inte passet core, utan cardio-någonting. Dvs kondition... Och ja om mina muskler gått i vila, är det ingenting mot vad min kondition har gjort!! Idag, två dagar senare har jag fortfarande ont i musklerna, framför allt i rumpan, så att passet var effektivt, kan jag skriva under på! Trots det, det gav mersmak. Jag är av den bestämda åsikten att det är bättre att lägga pengar på förebyggande träning, än att senare tvingas ta sjukgymnastik. Veckans övriga träningspass ska vara löpning tre pass där sträckan är 4 respektive 5 km, så vi startar lugnt. Om någon vill komma i form rekommenderar jag att hänga på, och om man inte orkar springa fyra km, så omväxla med att gå och springa.
Så då har vi bara maten kvar. För att orka bygga muskler behöver kroppen bra proteiner, och en god maträtt gör alla glada.
Jag rekommenderar denna till fredagskvällen. Kanske kan man bjuda en go granne på middag?

Kycklingwrap med kall sås.

Det du behöver är:

Kyckling stekt eller grillad
Mjuka tunnbröd eller tortillabröd
Olika sorters sallad
Finhackad paprika
Finhackad tomat och gurka
Rödlök

Såsen :
Valfri chipsdip  + gräddfil

Alternativt gouacamole

 Och den är jättegod att ha både till kyckling, matpajer och  tacos. Blanda dippen och låt den stå kallt en timme innan servering

Blanda alla goda tillbehör i brödet och sen är det klart att äta!

Smaklig måltid

Vinter

Ibland rinner tiden iväg. Tiden är en begränsande faktor för många, och ändå, så fullständigt rättvist fördelad. Alla har vi exakt lika många timmar per dygn att fördela. Vi må inte ha lika många dagar i vårt liv, men timmarna per dygn, de är lika.

En del göromål kan vi prioritera och prioritera om, en del bara måste göras, dag efter dag. 

Här på gården står stallarna redo för nya kycklingar. Tack och lov har vintern varit mild än så länge, i alla fall jag är tacksam för det. Även om vargavintern nu kommer, kan den inte bli kall och lång, möjligen kall en kortare stund. För mig blir livet betydligt lättare än mild vinter. Valparna som just har levererats iväg har kunnat vara ute och springa mer, de få dagar det var -15 stod de mest och frös och ville in i värmen. Och inne går det vilt till, så jag är glad över alla utelekar

Vattnet till fåren fryser inte, och inte heller ensilaget. 

Däremot ligger isen tjock runt stallet och på småvägar. Det är ett helt äventyr att ta sig ut! 

Jag har broddat skorna med traktorbroddar, det fungerar utmärkt, trots det smyger jag på vägarna, inte tar man några långa, självsäkra kliv inte! 

Och med det uteblir träningen med hundar och får, det är totalt livsfarligt att ta ut några djur. 

Min egen träning ligger också på is, en vrickad fot med utdragna ledband har omöjliggjort löpträning ett längre tag nu,jag försöker smyga igång, men foten vill inte hålla måttet, närmare bestämt, foten ökar i storlek till det dubbla. Nåväl, jag får försöka bättra på min matlagning så länge och försöka mig på alternativ träning så länge. Med tanke på god mat, här kommer ett recept jag varmt rekommenderar. Givetvis med svensk kyckling.

Baconlindad kyckling i grönpepparsås

 De utbankade kycklingfiléerna fylls med grönpepparfärskost innan de rullas ihop och en baconskiva lindas runt rulladen. En len grönpepparsås, hasselbackspotatis och en grönsallad gör kycklingrätten till en festmåltid.

Baconlindad kyckling i grönpepparsås6 pers
1 kg kycklingfilé
200 g philadelphiaost
1 krm salt
3/4 msk grönpeppar
2 pkt bacon

3 dl matlagningsgrädde
3 dl vispgrädde
1/2-1 msk grönpeppar
1 krm salt
2 krm köttbuljongpulver
Soja

Dela kycklingfiléerna i två delar på längden. Banka ut filéerna lite mellan två plastfoliebitar. Rör ihop philadelphiaost, salt och krossade grönpepparkorn. Bred ut lite av röran på varje kycklingbit. Rulla ihop filéerna och linda en baconskiva runt om. Bryn i smör tills baconet fått lite färg och flytta sedan över kycklingen till en smord ugnsform.

Häll i grädde i stekpanna. Krydda och smaka av med krossade grönpepparkorn, salt och köttbuljongspulver. Färgsätt med soja. Låt såsen koka ihop i fem minuter och häll den sedan över kycklingen.

Gratinera i 225 grader, ca 20 minuter eller tills kycklingen är klar.

Servera med hasselbackspotatis och en grönsallad.