Nunnebanan

Igår var det dags för intervallträning igen. Jag provade att springa längst med Nunnebanan, eller Stafsjö järnväg som den också heter ( Information från Wikipedia: ” Stafsjö järnväg, även känd som Nunnebanan, var en 18 km lång järnväg i Kolmården mellan åren 1899 och 1939. Under åren 1898-1902 uppstod stora skador på ungefär 3000 hektar granskog i Kolmården som en följd av barrskogsnunnans framfart (därav namnet Nunnebanan). Många träd måste snabbavverkas och för att transportera de stora timmermängdernas projekterades Stavsjö järnväg. Idag lever Nunnebanan kvar som cykel- och vandringsled.)

Träningen gick bra, jag började med att jogga, och får syn på mängder av Orkidé, Svensk natur är fantastisk!

 

 

Efter träningen tänkte jag på vad Kristina, en annan kycklingbonde mailade till mig, efter förra intervallpasset.

”Jag har nu sprungit intervallpasset, frågan är nu vem som ska sköta kycklingarna ikväll… ”

Jag kände ungefär likadant, men ingen träningsvärk har känts av idag, så jag kunde nog tagit i lite mer.

Avslutar med en bild av mina vänner.  J

 

Se men inte röra, och framför allt, inte köpa!

 

Utvärdering utmaningen

Jaha, så var det dags för första utväderingen av utmaningen som jag fem andra bloggare har antagit. Vad vi sak uppnå är individuellt, kanske att laga (läs äta) bättre mat, att få tillräckligt med sömn, att träna mer eller annorlunda. Mina mål på kort sikt är att gå ner 3-4 kg, och att springa milen under 55 minuter. Och att sluta bälga i mig Cola light, och småäta före maten. Till vår hjälp har vi coachen tillika TV4:s tränings- och kostexpert Leila Söderholm och Ubbe Kvarnefält från Sveriges Mästerkock.
Jag kom in något senare än resten av gänget, så redan efter två veckor görs en utvärdering.

Cola light, check! Jag har inte köpt en endaste liten Cola light,  jag lovar att det krävts viljestyrka. När jag någon gång köper snabbbmat, ja då hör det till med Cola light Men men dåliga vanor är till för att brytas. Och om sanningen ska fram, jag kan dricka flera liter Cola light om dagen, så visst behövdes den (o)vanan bort.

Småätande, halvt check.  jag småäter betydligt mindre, eftersom jag har blivit bättre på att lägga in mellanmål, planerade sådana, men nya vanan är inte riktigt befäst ännu.

Vikten, jag har ingen aning! Jag har allvarligt talat städat bort vågen. Det låter som en dålig ursäkt, men det är faktiskt sant

Löpningen, ja där jobbar jag på, jag hoppas på 55 minuter eller  under redan till Midnattsloppet, annars har jag en ny chans till Tjejmilen. Tre träningar i veckan ska hinnas med, varav en är intervall, en är  backträning och den tredje, i alla fall på sikt ska vara långpass. Just nu försöker Leila peppa mig att vara lite snäll mot mig själv, att vara glad att jag kan springa, inte bara se att jag borde vara bättre, eller att jag har varit bättre. Så långpassen just nu är  5-6 km i lugnt behagligt tempo. Livet är bra Gött ibland! :-)

Eftersom jag förra veckan ändå bara sprang två gånger av tre, visserligen på grund av ond rygg, men ändå, så blir min Pippi denna vecka

Nöjd!

Vi som är pippi på Svensk fågel:

Vimmelmamman

Dianas drömmar

56 kilo

Apan satt i granen

Vi 3 mot världen
och undertecknad

Kycklingbonden

Måndag

Ny vecka, nya möjlighet. Dags för veckans första löppass. Planen var sex kilometer i lugnt tempo, bara lyssna på ljudboken som börjar bli riktigt spännande, njuta av lukt och solljus.
Jag brukar försöka springa på nya platser när tillfälle ges, så mellan de båda anläggningarna parkerar jag bilen, eftersom jag hittat ett lovande spår, en markerad led av något slag. Denna lovande led visar sig vara den backigaste jag någonsin sprungit, så den lugna sköna turen blev sex kilometers backträning. Trots det rekommenderar jag faktiskt nya platser, det är spännande att se nya delar av vårt land, natur stugor och gårdar som vi inte ser från bilfönstret. Tyvärr är de flesta av dessa gårdar numer nedlagda, åkermark och betesmark planterad med skog, eller igenväxt av sly. Igår när jag sprang förbi en av dessa gamla gårdar (med lätta steg eftersom jag nyss avverkat en nedförsbacke, dock väl medveten om att backen på väg hem sluttade lika brant och var lika lång, fast nu i uppförslut) ökades min puls extra mycket när två getter hoppade fram ur ett snår. Bocken blängde surt på mig, men tog inte upp jakten efter mig. Tur för mig, annars hade det blivit ett pass med back- sprint träning, en arg bock är inte att leka med!  Livet ät fyllt av överraskningar Jag tror man kan se livet som en löptur i okänd natur.. Du vet inte hur jobbigt eller lätt det kommer att bli, hur branta backar du ska ta dig över, eller genom vilka snår stigen leder dig. Det du vet är att  för varje backe du passerat, är du bättre rustad att klara nästa. Kanske inte just idag, men i morgon.
Som Karin Boye sa "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd"
Ta vara på varje stund, varje resa, och varje backe!

Konsumentkontakt från uppgiven till hänförd!

Jag blir så glad!
 För några dagar sedan ringde det på vår hemtelefon. Bara det att signalen gick fram när man har bredbandstelefoni och bor i ett så kallat vitt område är ju roligt. När det sedan kvittrar en  dam på närkingska i andra ändan började jag att le. Denna kvinna hade uppgiven tänkt sluta äta kyckling eftersom hon var urless på att när hon lade kycklingen i pannan så badade den i vatten och såg inte särskilt trevlig ut. Hon hade liksom aldrig tänkt tanken att köpa just svensk kyckling eftersom hon trodde att det var väl kyckling som kyckling... Ett sista försök bestämde hon sig dock för att göra och köpte då just vår kyckling. Hänförd över denna fantastiska produkt kände hon att hon måste ringa upp mej och få mig att lova att vi aldrig skulle sluta leverera kycklingen på detta vis!! Snälla, sa hon, vad det än är ni gör så ändra det inte! Hade jag vetat att man inte får, enligt kvinnan själv, "fylla" svensk kyckling med "vatten" hade jag aldrig köpt den billigaste utländska.....och förresten blir den ju inte billigare om man räknar på "köttpriset". Klok kvinna det där tyckte jag:)

Nära och kära

 

Att ta med sina nära och kära på en upplevelse är klart underskattat. Gamla mor har fyllt 80, bondens föräldrar 75, alla tre på samma dag. Och igår skulle presenten utdelas, en båttur i Stockholms skärgård, med mat, dryck och faktiskt, fint väder. Turen gick med ångbåten Norrkärr, ändrad i sista stund, då jag ansåg att gamla pappa inte skulle orka med den längre turen med Storkärr.

Stockholm är vackert, skärgården likaså. Vi tillbringar för lite tid, för liten del av våra liv till att verkligen umgås. Att åka långt bort har sin tjusning, men att leva här och nu är underskattat. Jag ska byta mig gamla motto ”hur svårt kan det vara?” till ”här och nu”, och jag ska försöka leva därefter.

Förutom när det gäller min träning. Leila har helt rätt, att planera in sin träning är ett måste. Nu kom en ömmande ryggmuskel i vägen, men ändå, det är förbaskat svår att få tiden att räcka till, och att få tid över kommer nog aldrig inträffa. Nu fixade jag backträningen innan vi åkte på Skärgårdstur igår, men det var på håret. Och det innebär två träningstillfällen den här veckan inte tre. Nåja det kommer en ny vecka, här och nu ska det kontrolleras nyflyttade får och foderfabrik

.

Fårflytt

Nu är det hög tid att flytta fåren. Betet i hagen börjar tryta. Inte enligt mig, men de fyrbenta vill inte längre stanna innanför staket, och då är det bättre att flytta än att envisas. Tur att man har arbetsviliga arbetskamrater! Det är lättare att dirigera än att springa före med havrehink och hoppas på att havren är med lockande än den grödan på åkern vi ska förbi. Svårigheten är att få hundarna att ta bara sina kommandon, inte kompisen. Det är inte lätt att få en vovve att ligga kvar medans den andra ska gå åt ena eller andra hållet. Lite hes är jag efter flytten, men jag får skylla mig själv. Jag har ett dussin vallhundspipor, om jag bara använder dom skulle jag slippa ropa!

Trötta men nöjda medpassagerare!

Beer-Can-Chicken

Jag kan härmed rekommendera Beer-can-chicken. (Recept finns på Kronfågels hemsida).

Förutom att det är en kul grej, så smakar kycklingen jättegott, och köttet är mört och fint. MEN svetshandskar rekommenderas, på filmen som visar hur man gör tar kocken med bara händer och ställer ner kycklingen i glöden, jag höll på att brinna upp (kändes det som) så jag letade fram arbetshandskarna.

Igår skulle jag ha tränat backträning, men en sträckt ryggmuskel sa ifrån.. Så löjligt. Jag skulle ta salmonellaprov i två kycklinghus, det första var inga problem, men i det andra, jösses så långt ner det var till fötterna! Vi byter alltid om innan vi går in till kycklingarna, och nya stumpor skulle då på fötterna, jag lovar, det är ett företag när man inte kan böja sig så djupt ner, och inte lyfta benen så högt upp. Efter mycket klurande lyckades jag, men det krävdes uppfinningsrikedom. Jag är i grunden en positiv människa, det här var på förmiddagen, och jag var helt säker på att kunna springa på eftermiddagen/kvällen, men det gick inte. Idag känns det betydligt bättre, kanske ikväll.

Att ta kort på fyra veckors valpar är inte lätt, jag tog nog hundra bilder, men de små rackarna står inte still, så endast en går att urskilja en valp, de andra är suddiga streck! Se och njut