Fårflytt

Nu är det hög tid att flytta fåren. Betet i hagen börjar tryta. Inte enligt mig, men de fyrbenta vill inte längre stanna innanför staket, och då är det bättre att flytta än att envisas. Tur att man har arbetsviliga arbetskamrater! Det är lättare att dirigera än att springa före med havrehink och hoppas på att havren är med lockande än den grödan på åkern vi ska förbi. Svårigheten är att få hundarna att ta bara sina kommandon, inte kompisen. Det är inte lätt att få en vovve att ligga kvar medans den andra ska gå åt ena eller andra hållet. Lite hes är jag efter flytten, men jag får skylla mig själv. Jag har ett dussin vallhundspipor, om jag bara använder dom skulle jag slippa ropa!

Trötta men nöjda medpassagerare!