Jag måste erkänna, jag är imponerad av dagens ungdom!
Unghunden Busa, en Border collie som inte riktigt har blivit
(än så länge) det jag förväntat mig, har bott hos M och M, mor och dotter, en
period. Lilla M är den som har tagit hand om och ansvarat för Busas skötsel. Nu
har Busa kommit hit igen, för att på nytt prova på om vallning är något som
passar damen. Och vad får jag hem? En välskött hund, pälsen glänser, klorna är
välansade, tänderna borstade, och hunden har fått både fostran och kärlek under
sin bortavaro. Att lämna ifrån sig ett djur är lite som att lämna ifrån sig ett
barn, det är klart att ingen kan ta lika bra hand om ditt djur/barn, du vet ju
precis vad ditt djur/barn behöver, eller? I det här fallet är jag övertygad om
att jag nog får kämpa om att vara ”bäst” för Busa! Förhoppningsvis kan vi vara
lika bra, fast på olika sätt, jag och Lilla M! Men visst är det härlig med
ungdomar som tar sådant ansvar och engagerar sig.
I helgen har jag haft besök av nästan hela barnaskaran, som
numer inte är barn, även om de är mina barn. Sonen ”lurade” jag med mig ut att springa,
medan jag själv red Vackra svarten. Stackars son, han fick springa milen i
regn, eftersom mamman var övertygad om att regnet snart skulle avta. Äldsta
dottern tog med sig två kamrater och lånade sängar på väg från Ullared, de kom
mitt i natten och stannade inte så länge på söndagen, men oj vad huset lever
upp! Tack och lov för barn och ungdomar, vad vore livet utan er!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar