Ett erkännande

När vänner och bekanta bjuder på fest, är jag glad då det infaller när stallarna är tomma. Så lördagens fest var verkligen planerad till bästa kvällen.  Det är så mycket lättare att koppla av och verkligen njuta av tillställningen om man inte behöver oroa sig för larm. God mat, komplimanger till grillmästaren, trevliga människor, underfundiga tal och sång, dans och skratt. Vädret var härligt, en sommarkväll som sent kommer att glömmas. Stort tack till de båda jubilerarna, 30 och 40 åringarna!

Idag har kycklingarna anlänt, nu börjar återigen de vanliga rutinerna rulla på.
Och jag har lyckats få till ett fjärde pass löpning, bestående av backträning idag. Jag kortade av rundan något, föregående kvälls festande med god mat och vin frestade på.

Så till mitt erkännande, jag tycker inte om att laga mat. Eller, det var inte riktigt sant, det är roligt att laga mat tillsammans, men hur ofta gör man det? Däremot har jag fått lära mig att laga mat, och jag har fått lov att lära mig vad kroppen behöver för att fungera. Utan att utge mig för att vara expert, så tror jag att med bra råvaror, rätt tillagade kan vi få i oss de kroppen behöver, utan tillskott av olika slag. Under förutsättning att vi inte har någon sjukdom som gör att vi inte kan ta upp det maten innehåller.
Eftersom matlagning inte är mitt huvudintresse, blir det ännu viktigare att råvarorna är bra. Och jag måste planera matlagning och inköp. Visst kan jag också slänga ihop en omelett, koka pasta och falukorv, men utan planering blir måltiden sällan speciellt god eller spännande.
Jag tror jag ska försöka lära mig mer om vilka kryddor som passar ihop, och som kan göra enkla rätter mer spännande. Ny favorit har blivit balsamvinäger, nu ska jag lära mig vilka kryddor eller örter som gifter sig fint med vinägern. Kanske Ubbe Kvarnfält kan hjälpa mig med det?

Det var det det!

Det där med planering när man har hemmet som arbetsplats är ett intressant projekt! Idag skulle hela familjen åka på en liten utflykt med fika och köpa present till ett kalas. Bara det där med att få tre ungar färdiga, sig själv och framför allt mannen i familjen som är en sann tidsoptimist, är ju ett företag av sig självt!
Nåväl, väl i bilen ringer telefonen. Larmet från kycklingstallet..... Den ena ventilationsdatorn strejkar!! Yippie, det var den turen det. Fast på något sätt finner sig barnen i denna vardag. Frågorna och kommentarerna är ungefär lika varje gång, "hinner pappa färdigt eller får vi lämna honom hemma?" eller som vår fyraåring ibland förtydligar "pappa får väl inte säga fan det heter ju hoppsan"
Det där med hoppsan tillkom när Herman började låta som sin far...... vi tyckte han kunde säga hoppsan istället:)
Det blev i alla fall en present, lite jordgubbar och mat till kvällen efter dagens tur.  När vi kom hem hade ventilationsdatorn sansat sig och pappan i huset hade tagit en ny leksak i besittning, en liiiten grävskopa!!!! Befarar att jag snart inte har så mycket trädgård kvar!! Vad är det med karlar och maskiner egentligen?:))
I kväll är vi bortbjudna och frågor som följer......Bjuder värdarna på kyckling? Hur många kommer med och hur många hoppsan?
För er som läste bloggen i går kan jag rapportera följande:
 Ändalyktan blev inte så öm som befarat. Turen på cykel var jättetrevlig och de tre milen avklarades av hela familjen och ett 30-tal andra som slöt upp framåt kvällningen.

Recepttips för helgen

Lördag med tomma stallar, nästan ledig. I alla fall ledig från kycklingjobb, även om en del skrivbordsjobb ska utföras. Det är lustigt det där vad man benämner som jobb. Fåren måste kontrolleras dagligen, om jag tar med mig hundarna går ”jobbet” betydligt fortare, men det känns mer som ett nöje.  Om du går ut i skogen och fäller ved för att värma huset, fritidssyssla, men om du gallrar för bättre avkastning i skogen, arbete. Same, same med andra ord, fast med andra ord. Så snart jag är klar med det här, ska jag utan tvivel jobba, jag ska lägga in resultat från tidigare kull i kontrollprogrammet Tuppen, och sammanfatta resultat från en liten övning jag haft. Jag brukar göra små övningar i stallarna. Övningarna kan t.ex. bestå i att se om kycklingarna äter hel raps, eller om de sorterar bort det från övriga fodret, eller om ärter är mer eller mindre smakliga än åkerbönor i fodret. Sådant är spännande och skojigt.

Att få tiden att räcka till är inte alltid lät. Igår stod 8 km löpning på schemat, samtidigt som jag ville komma ut med hästen. Så jag kombinerade, jag tog hästen med mig ut på löpturen. Det är inte alltid en lyckad lösning, Svarten är lat, på vägen bort får jag påminna honom om att öka tempot, på vägen hem vill han gärna dra mig med. Vi har våra små meningsskiljaktigheter, han och jag.

Jag sprang i alla fall dryga 8 km, och jag är nöjd, det kändes hyfsat lätt. Om det berodde på att vi inte drog jämt, så att jag hade viss "dragkraft" (ca en hästkraft tror jag) ibland, eller om han sysselsatte mina tankar med annat än att känna efter hur jobbigt det var, det vet jag inte.

Middagen igår blev i alla fall riktigt god. Jag har tagit recepten från Arla.se Arla. se.  Balsamicokyckling med lök som middag, proteiner behövs efter ett ordentligt träningspass, för att kunna bygga upp muskler http://www.arla.se/recept/balsamicokyckling-med-lok . Till efterrätt, vaniljgratinerad rabarber http://www.arla.se/recept/vaniljgratinerad-rabarber/.

Jag gillar god mat med svenska råvaror, och så ska det vara hyfsat lätt att laga.

Jag såg föresten att kycklingen i butik nu försetts med instruktioner, Beer-can-chicken!

 Nu kan ni inte låta bli att prova, det är ju så enkelt och gott.

Andra ”bra” saker jag hittat , den ena från Gulfågeln

Det är bra att vi kan få fram nyttig ”snabbmat”, det vill vi se mer av.

Den andra från Ingelsta kalkon. Visst låter det gott, det måste jag prova

 

Sådär, fyra tips för helgens matlagning.

Glädje, jobb och sol!

Äntligen fredag! Det kan man ju känna när jobbveckan är fem dagar lång i stället för sju.... Fast vi är i alla fall glada över denna fredag. Det vankas Velen runt. En tipscykling som vi i Korsvägens bygdegårdsförening anordnar!! Med glada tillrop och en och annan svordom över knott, mygg och annat otyg, trampar vi gamla som unga runt en sjö. Grillning, vätskepauser och tipsfrågor lockar vårt intresse. Turen är ca tre mil och det är då man hoppas att kycklingstallet sköter sig..... Annars blir det svettigt, flåsigt och kramp i benen! Nej, skämt åsido så finns det alltid någon som med bil agerar taxi. Vi värnar om varandra här i byn:)

Minstingen i familjen, han som gärna vill vara störst, tog på sig arbetarbyxorna och cyklade till farmor och farfar. Det ska grävas in fiber. Här i obygderna har vi en ekonomisk förening som slitit för att ro iland detta projekt! I höst ska det vara klart. Då kanske tonåringens vokabulär framför datorn ändras, vad vet jag;)

 

Just som tvättmaskinen var klar gick solen i moln. Än så länge är det uppehåll. Det brukar ändra sig så fort jag närmar mej torkvindan:)) Älskar den svenska sommaren. Jag gillar inte när det är för varmt eller för kallt eller för regnigt......

Trevlig helg alla och glöm inte att lägga svensk kyckling på grillen!

den 28 juni 2013

Redigera foton - Tagga personer - Lägg till text - Lägg till fler - Ta b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inaktivera kommentarer

Aktivera kommentarer

Inaktivera vidaredelningar

Aktivera vidaredelningar

Tomma stallar

Nu är alla stallarna återigen tomma! Det råder febril verksamhet på gården, uppehållet i vissa stall är kort. Tvättning, desinficering och service, allt ska hinnas med. Inge får lämnas åt slumpen. Alla arbetskläder är tvättade, alla stövlar rengjorda,. I stallarna används separata kläder, ombyte innan tillträde, endast egna underkläder, annars gäller separata kläder, allt för att undvika eventuell smittspridning. Ibland känns det som om jag inte gör annat än byter kläder.

Idag ska jag springa 8km i lugnt tempo, de sista två dock i ett något snabbare. Vi får se vad jag kan tänkas hitta för väg/stig/led idag.

Efter det får gärna värmen komma, här regnar det eller är mulet, jag vill ha lite sommarväder.

(Fast det är väl i och för sig exakt det jag har fått, svenskt sommarväder. )

Pappa Edddie ser överseende på när sönerna slåss om en sko



Bakom Leilas rygg

Ny intervallträning ”bakom Leilas rygg” Vid vårt samtal var det nog meningen att jag skulle få nya direktiv, men jag pratade säker så mycket att hon kom av sig. Så för att inte stå stilla och stampa, har jag ändrat i intervallträningen. För att utvecklas måste man gå framåt, annars går man per automatik bakåt.

Intervallträningen enligt nedan:

Uppvärmning 2 km

Stegringslopp 4*60 m med lugn gång tillbaka

intervall Upprepning i snabbare tempo. 5*3 min med 90s vila Fart kring 4:55-5:15 min/km

Styrketräning 20 min (mage, rygg och allmän styrka)

Nerjogg 2 km

Passet var ok, men jag hann helt enkelt inte med att styrketräna, det får jag ha till godo.

Och jag har städat fram vågen, det var inget roligt fynd för det måste vara fel på eländet,  jag har inte förlorat ett gram, tvärt om, fast inte ETT gram. Det sägs att summan av ens laster är konstant, det verkar som om summan av bortstädade grejer också är konstant, nu har jag städat bort min pulsklocka! Och det är betydligt värre än att städa bort vågen. Jag genomför mina pass med telefonklockan, men jag saknar min pulsklocka! Det blir till att städa lite till.

Kan ni ta beröm? Om någon ger er en komplimang för utseende eller prestation, reagerar ni på samma sätt, oavsett vad komplimangen gäller? Själv har jag lättare att ta en komplimang, eller beröm gällande mitt yrkesliv än mitt privatliv. Jag kan sträcka på mig när någon säger att jag är duktig att jobba, men om jag får komplimanger gällande utseende, eller träningsprestationer, ja då blir jag generad, skrattar och pratar bort det.  Men stopp ett tag! Är inte det indirekt kritik mot den som just yttrat sin åsikt? Om någon faktiskt tycker att jag sytt en snygg klänning, och jag själv börjar påpeka alla fel på klänningen, har jag inte just då tagit ifrån den andra personen sin åsikt, en åsikt som just den personen har rätt till? Nej från och med nu, ska jag försöka visa hur glad jag faktiskt blir när någon ger mig en komplimang, jag ska försöka sträcka på mig, istället för att tala om, att jag inte har tränat riktigt så mycket som givaren av komplimangen tror, eller att jag har gått upp ett par kilo, när någon tycker jag ser vältränad ut.

 Ett mat-tips, till er som har, eller tänker prova ”Beer-can-chicken”. Jag testade igår, att ersätta ölen med cider, och det blev minst lika gott. Det är en perfektmiddag, mer lättlagad mat än så har jag svårt att föreställa mig! (När man väl fått glöd i grillen vill säga…)

                           Vacker sommarros, som kan ta en komplimang!

Trail, en kvarn och vilse

Ibland blir jag upprörd! Varför är det ok att kritisera någon som tränar, men inte någon som inte gör det? Att förlöjliga en person som löptränar, men inte en person som ligger i hängmattan?

Kommentarer som ”Varför springer du, är det någon som jagar dig?” Eller ”Är det inte bättre att du gör något vettigt istället?” har nog de flesta av oss som tränar fått höra . Jag leker med tanken hur det skulle mottas om någon sa till en överviktig person ”vad väntar du på, att kilona ska trilla av dig”? Nej, det är naturligtvis inte ok, men i min värd är det inte heller ok att göra sig lustig över de som tränar. Alla har rätt att respekteras för sina val. Jag behöver inte tycka om dessa val, men jag behöver respektera dem.  

Så jag väljer att träna. Jag tränar för att ha kondition nog att springa en mil, för att hålla min vikt, och för att orka med det jag vill kunna göra. Jag springer därför att jag då får en stund för mig själv, för att jag då upplever naturen och årstidernas skiftningar. Jag gör det för att jag tror att det är bra för mig, och för att det känns bra för mig.

Och igår var det roligt! På schemat stod 6 km i lugnt tempo. Perfekt tillfälle att prova nya Trailskorna, jag ger mig ut i skogen! Tanken var att springa runt en sjö, så jag tog cykeln upp till skogen. Tyvärr, eller som tur var sprang jag fel. Eller sprang, jag klättrade, vadade, ibland nästan kröp jag fram. Jag kanske ska satsa på ett lopp som Tjurruset? Det var stenigt, kvistigt och blött, om vart annat och samtidigt.

Spring uppför den här backen ni som kan! Risken för stukade fötter är större än om man springen över boklövsskogarnas rötter.

Men så plötsligt, en åker, med en stig (nåja) som leder till en väg, som leder till ett spår. Och spåret leder mig till en led, som tar mig till den sjö jag ursprungligen tänkt mig springa runt!

Utefter leden hittar jag en skylt som säger mig att här har Vrångsjö kvarn en gång, på 16000-talet legat.

Fin(n)a informativa skyltar mitt ute i skogen!

 

Man får verkligen hoppas vattnet gick högre upp då. För nu var bäcken inte mycket att skryta med. Det är ändå fascinerande med ruiner som denna.

                                Här ska Vrångsjö kvarn en gång stått

Väl ute ur skogen ficka jag bita i det sura äpplet, ringa Bonden och be om hämtning. För även om jag kommit till rätta, hade inte cykeln det. Och jag insåg att även om middagen brukar bli sen, kanske det ändå är bra att äta middag före midnatt. Eller kanske man ska skapa en ny trend, Middust

Cykeln är nu hittad, turen tog en timme, de nya skorna ser inte ett dugg nya ut, men skoj var det!

Krånglande rygg

Tack och lov för smärtstillande tabletter! När det plötsligt smäller till i ryggen, ja då är man inte så kaxig. Med djur både till höger och vänster finns inget val, de måste skötas, oavsett. Jag är ingen tablettmänniska, endast med två undantag låter jag tabletterna vara. Undantaget är när migränen gör sig påmind och vid ryggskott. När dubbelseende och illamående förvarnar om migrän, ja då har jag lärt mig, att jag har två val. Att ta en vanlig huvudvärkstablett i tid, lägga sig ner i 10 minuter och rädda den dagen, eller tillbringa resten av det dygnet med kräkningar i ett mörkt och tyst rum.

Och situation två, när det smäller till i ryggen. Som tur är har jag kvar smärtstillande tabletter efter en kollision med ett får, som resulterade i ett brutet knä, en krossad minisk, och misshandlade korsband.. (Dumma får, SÅ liten är jag inte så att hon behövde springa på mig, det hade gått att göra som de andra i flocken, springa runt! På tal om tjockskallig..) Tabletterna som jag då inte använde, eftersom smärta ibland innebär att man faktiskt SKA vila, har sparats till dagar som denna. Tack vare en liten vit tablett, har jag, med något stelare hållning och dimmigare huvud, än vanligt kunnat utföra dagen sysslor.

Jag kommer därmed INTE genomföra det fjärde löppasset för veckan, 17 också. Jag som köpt nya skor, ett par Trailskor, för att kunna springa ut i riktiga naturen, inte på banor och markerade leder. Dessa skor är förstärkta för att ge bättre stöd, och därmed minska risken för vrickningar. Och eftersom jag HAR avverkat tre pass denna vecka, tänkte jag unna mig lite terränglöpning utan pulsklocka, utan telefon och därmed utan att mäta tid och sträcka. Nåja, kanske lika så gott, det finns ju alltid en risk för att villa bort sig i skogen. Det hände när jag åkte skidor i vintras, visserligen hade jag telefon med mig, men vad säger man när man ringer efter hjälp? Hej, kan du hämta mig, jag är vilse, men jag stannar här tills du kommer…

Lite träning med Busa genomfördes dock, duktiga lilla Busa!

 

 
Översta bilden, Eddie och Busa väntar ivrig på att få valla, mellersta bilden, fåren väntar, kanske inte så ivrigt, men inte speciellt oroligt, hundarna KAN betyda nytt bete, man vet aldrig. Nedersta bilden, Busa i action.

Busa och backträning

När alla andra (eller i alla fall de flesta andra) längtar efter sol och värme, ja då blir vi här på gården glada åt moln och gärna lite regn. Idag har varit perfekt alltså, ingen oro över för varma stallar.

Jaha, midsommardagen, och vad gör jag? Jo jag sitter på kontoret och sammanfattar uppgifter som myndigheten, i det här faller Länsstyrelsen efterfrågar.  Nåja det jag inte gjort tidigare, förblir ogjort till jag tar tag i det. Sådana här saker är det sällan någon som stjäl ifrån en.

Idag har Busa fått valla. Busa är min lilla Border Collie tik, en ung hund som inte riktigt bestämt sig för om hon ska vara vallhund eller inte.  Och eftersom hon är den klantigaste hunden jag haft, hon far fram som ett skållat troll, med noll koll, skadade hon sig för lite sedan och har fått vila. Men idag provade vi, och, ja det finns hopp för lilla Busa. Koncentrationen som förut saknades finns där. Nu ska hon bara lära sig, att ALLA fåren ska med till matte, jag är inte nöjd om fem sex stycken går åt ett annat håll.  Nu ska vi börja träna på allvar, så att vi kan göra en utvärdering., vallhund eller knähund. Det är roligt med unga hundar, en del förstår på en gång, men för vissa tar det tid. Busa tillhör den senare kategorin, och mitt hopp för henne har falnat flera gånger. Som tur är finns det andra, som ser andra egenskaper i henne.

Och igår passade jag på när Bonden vilade efter lunchen (också ett sätt att fira midsommar!) jag sprang veckans backträning. Och det kändes så bra, jag fick in så kallat ”flow” i löpningen, ni vet, när tankarna vandrar fritt, och man inte känner om det är jobbigt. Det är en härlig känsla!

Visserligen sprang jag bara 4,5 km, plus 8*backe, men det kändes bra. Och så gillar jag avslutningen, ett dopp utomhus, nu är det verkligen sommar!

Midsommarnatt

Äntligen sovmorgon! Jag är egentligen en morgonmänniska, men efter ett antal tidiga morgonturer i kycklinghus, med uppstigning vid fyra, och sänggående vid midnatt så var jag slut. Sådär trött så att hjärnan går in i viloläge, tankarna är iklädda bomull, skärmsläckaren på helt enkelt. Så i morse skötte K kycklingarna och jag fick sova! Vilken lyx det är. Resten av dagen kommer däremot tillbringas hos kycklingarna, om det inte börjar regna. Värmen gör att extra noga övervakning krävs, i värsta fall får vi lägga slangar och spola kallvatten på taken, allt för att kyla husen.

I övrigt är det tur att man inte är giftas-sugen. Jag hörde på Tv i morse, att inte nog med att man ska lägga sju olika sorters blommor under kudden (det ser jag inte som ett problem) dessa ska dessutom vara plockade hos sju olika bönder (nu blev turen längre för att klara uppdraget) och man ska ha klättrat över sju gärdsgårdar för att fullfölja uppdraget! (Och där sprack det hela, var 17 hittar man sju gärdsgårdar, till sju olika markägare idag?)

Så natten kommer att tillbringas sovandes på kudde utan blommor under, den saken är säker.

Trevlig midsommar alla!

Nunnebanan

Igår var det dags för intervallträning igen. Jag provade att springa längst med Nunnebanan, eller Stafsjö järnväg som den också heter ( Information från Wikipedia: ” Stafsjö järnväg, även känd som Nunnebanan, var en 18 km lång järnväg i Kolmården mellan åren 1899 och 1939. Under åren 1898-1902 uppstod stora skador på ungefär 3000 hektar granskog i Kolmården som en följd av barrskogsnunnans framfart (därav namnet Nunnebanan). Många träd måste snabbavverkas och för att transportera de stora timmermängdernas projekterades Stavsjö järnväg. Idag lever Nunnebanan kvar som cykel- och vandringsled.)

Träningen gick bra, jag började med att jogga, och får syn på mängder av Orkidé, Svensk natur är fantastisk!

 

 

Efter träningen tänkte jag på vad Kristina, en annan kycklingbonde mailade till mig, efter förra intervallpasset.

”Jag har nu sprungit intervallpasset, frågan är nu vem som ska sköta kycklingarna ikväll… ”

Jag kände ungefär likadant, men ingen träningsvärk har känts av idag, så jag kunde nog tagit i lite mer.

Avslutar med en bild av mina vänner.  J

 

Se men inte röra, och framför allt, inte köpa!

 

Utvärdering utmaningen

Jaha, så var det dags för första utväderingen av utmaningen som jag fem andra bloggare har antagit. Vad vi sak uppnå är individuellt, kanske att laga (läs äta) bättre mat, att få tillräckligt med sömn, att träna mer eller annorlunda. Mina mål på kort sikt är att gå ner 3-4 kg, och att springa milen under 55 minuter. Och att sluta bälga i mig Cola light, och småäta före maten. Till vår hjälp har vi coachen tillika TV4:s tränings- och kostexpert Leila Söderholm och Ubbe Kvarnefält från Sveriges Mästerkock.
Jag kom in något senare än resten av gänget, så redan efter två veckor görs en utvärdering.

Cola light, check! Jag har inte köpt en endaste liten Cola light,  jag lovar att det krävts viljestyrka. När jag någon gång köper snabbbmat, ja då hör det till med Cola light Men men dåliga vanor är till för att brytas. Och om sanningen ska fram, jag kan dricka flera liter Cola light om dagen, så visst behövdes den (o)vanan bort.

Småätande, halvt check.  jag småäter betydligt mindre, eftersom jag har blivit bättre på att lägga in mellanmål, planerade sådana, men nya vanan är inte riktigt befäst ännu.

Vikten, jag har ingen aning! Jag har allvarligt talat städat bort vågen. Det låter som en dålig ursäkt, men det är faktiskt sant

Löpningen, ja där jobbar jag på, jag hoppas på 55 minuter eller  under redan till Midnattsloppet, annars har jag en ny chans till Tjejmilen. Tre träningar i veckan ska hinnas med, varav en är intervall, en är  backträning och den tredje, i alla fall på sikt ska vara långpass. Just nu försöker Leila peppa mig att vara lite snäll mot mig själv, att vara glad att jag kan springa, inte bara se att jag borde vara bättre, eller att jag har varit bättre. Så långpassen just nu är  5-6 km i lugnt behagligt tempo. Livet är bra Gött ibland! :-)

Eftersom jag förra veckan ändå bara sprang två gånger av tre, visserligen på grund av ond rygg, men ändå, så blir min Pippi denna vecka

Nöjd!

Vi som är pippi på Svensk fågel:

Vimmelmamman

Dianas drömmar

56 kilo

Apan satt i granen

Vi 3 mot världen
och undertecknad

Kycklingbonden

Måndag

Ny vecka, nya möjlighet. Dags för veckans första löppass. Planen var sex kilometer i lugnt tempo, bara lyssna på ljudboken som börjar bli riktigt spännande, njuta av lukt och solljus.
Jag brukar försöka springa på nya platser när tillfälle ges, så mellan de båda anläggningarna parkerar jag bilen, eftersom jag hittat ett lovande spår, en markerad led av något slag. Denna lovande led visar sig vara den backigaste jag någonsin sprungit, så den lugna sköna turen blev sex kilometers backträning. Trots det rekommenderar jag faktiskt nya platser, det är spännande att se nya delar av vårt land, natur stugor och gårdar som vi inte ser från bilfönstret. Tyvärr är de flesta av dessa gårdar numer nedlagda, åkermark och betesmark planterad med skog, eller igenväxt av sly. Igår när jag sprang förbi en av dessa gamla gårdar (med lätta steg eftersom jag nyss avverkat en nedförsbacke, dock väl medveten om att backen på väg hem sluttade lika brant och var lika lång, fast nu i uppförslut) ökades min puls extra mycket när två getter hoppade fram ur ett snår. Bocken blängde surt på mig, men tog inte upp jakten efter mig. Tur för mig, annars hade det blivit ett pass med back- sprint träning, en arg bock är inte att leka med!  Livet ät fyllt av överraskningar Jag tror man kan se livet som en löptur i okänd natur.. Du vet inte hur jobbigt eller lätt det kommer att bli, hur branta backar du ska ta dig över, eller genom vilka snår stigen leder dig. Det du vet är att  för varje backe du passerat, är du bättre rustad att klara nästa. Kanske inte just idag, men i morgon.
Som Karin Boye sa "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd"
Ta vara på varje stund, varje resa, och varje backe!

Konsumentkontakt från uppgiven till hänförd!

Jag blir så glad!
 För några dagar sedan ringde det på vår hemtelefon. Bara det att signalen gick fram när man har bredbandstelefoni och bor i ett så kallat vitt område är ju roligt. När det sedan kvittrar en  dam på närkingska i andra ändan började jag att le. Denna kvinna hade uppgiven tänkt sluta äta kyckling eftersom hon var urless på att när hon lade kycklingen i pannan så badade den i vatten och såg inte särskilt trevlig ut. Hon hade liksom aldrig tänkt tanken att köpa just svensk kyckling eftersom hon trodde att det var väl kyckling som kyckling... Ett sista försök bestämde hon sig dock för att göra och köpte då just vår kyckling. Hänförd över denna fantastiska produkt kände hon att hon måste ringa upp mej och få mig att lova att vi aldrig skulle sluta leverera kycklingen på detta vis!! Snälla, sa hon, vad det än är ni gör så ändra det inte! Hade jag vetat att man inte får, enligt kvinnan själv, "fylla" svensk kyckling med "vatten" hade jag aldrig köpt den billigaste utländska.....och förresten blir den ju inte billigare om man räknar på "köttpriset". Klok kvinna det där tyckte jag:)

Nära och kära

 

Att ta med sina nära och kära på en upplevelse är klart underskattat. Gamla mor har fyllt 80, bondens föräldrar 75, alla tre på samma dag. Och igår skulle presenten utdelas, en båttur i Stockholms skärgård, med mat, dryck och faktiskt, fint väder. Turen gick med ångbåten Norrkärr, ändrad i sista stund, då jag ansåg att gamla pappa inte skulle orka med den längre turen med Storkärr.

Stockholm är vackert, skärgården likaså. Vi tillbringar för lite tid, för liten del av våra liv till att verkligen umgås. Att åka långt bort har sin tjusning, men att leva här och nu är underskattat. Jag ska byta mig gamla motto ”hur svårt kan det vara?” till ”här och nu”, och jag ska försöka leva därefter.

Förutom när det gäller min träning. Leila har helt rätt, att planera in sin träning är ett måste. Nu kom en ömmande ryggmuskel i vägen, men ändå, det är förbaskat svår att få tiden att räcka till, och att få tid över kommer nog aldrig inträffa. Nu fixade jag backträningen innan vi åkte på Skärgårdstur igår, men det var på håret. Och det innebär två träningstillfällen den här veckan inte tre. Nåja det kommer en ny vecka, här och nu ska det kontrolleras nyflyttade får och foderfabrik

.

Fårflytt

Nu är det hög tid att flytta fåren. Betet i hagen börjar tryta. Inte enligt mig, men de fyrbenta vill inte längre stanna innanför staket, och då är det bättre att flytta än att envisas. Tur att man har arbetsviliga arbetskamrater! Det är lättare att dirigera än att springa före med havrehink och hoppas på att havren är med lockande än den grödan på åkern vi ska förbi. Svårigheten är att få hundarna att ta bara sina kommandon, inte kompisen. Det är inte lätt att få en vovve att ligga kvar medans den andra ska gå åt ena eller andra hållet. Lite hes är jag efter flytten, men jag får skylla mig själv. Jag har ett dussin vallhundspipor, om jag bara använder dom skulle jag slippa ropa!

Trötta men nöjda medpassagerare!

Beer-Can-Chicken

Jag kan härmed rekommendera Beer-can-chicken. (Recept finns på Kronfågels hemsida).

Förutom att det är en kul grej, så smakar kycklingen jättegott, och köttet är mört och fint. MEN svetshandskar rekommenderas, på filmen som visar hur man gör tar kocken med bara händer och ställer ner kycklingen i glöden, jag höll på att brinna upp (kändes det som) så jag letade fram arbetshandskarna.

Igår skulle jag ha tränat backträning, men en sträckt ryggmuskel sa ifrån.. Så löjligt. Jag skulle ta salmonellaprov i två kycklinghus, det första var inga problem, men i det andra, jösses så långt ner det var till fötterna! Vi byter alltid om innan vi går in till kycklingarna, och nya stumpor skulle då på fötterna, jag lovar, det är ett företag när man inte kan böja sig så djupt ner, och inte lyfta benen så högt upp. Efter mycket klurande lyckades jag, men det krävdes uppfinningsrikedom. Jag är i grunden en positiv människa, det här var på förmiddagen, och jag var helt säker på att kunna springa på eftermiddagen/kvällen, men det gick inte. Idag känns det betydligt bättre, kanske ikväll.

Att ta kort på fyra veckors valpar är inte lätt, jag tog nog hundra bilder, men de små rackarna står inte still, så endast en går att urskilja en valp, de andra är suddiga streck! Se och njut

Leilas intervaller

Morgonstund har guld i mund, fast här är det faktiskt kväll som går mot natt. Vackert är det i alla fall, jag är glad att jag lever på landet och får se och uppleva naturen!

 

Igår lyckades jag äntligen genomföra mitt intervallpass, och för först gången på länge kändes det bra att springa! Äntligen, som jag har väntat på att känslan ska infinna sig. Efter löpningen ett dopp, ah härligt! Däremot är jag riktigt dålig på att styrketräna och stretch, det finns potential till förbättring med andra ord!
Och intervallerna var som följer:
 5 min sakata jogging
1 minut snabb 1 minut sakta jogging
2 minut snabb2 minut sakta jogging
3 minut snabb 3 minut sakta jogging
4 minut snabb4 minut sakta jogging
och samma fast tvärt om, 3-2-1 och fem minuter sakta jogging
Jag rekommenderar, prova!
 

Idag är det åter salmonellaprover som ska tas, allt för att kunna säkerställa säkra livsmedel. För det är faktiskt så, att salmonellan vi blir sjuka av, lämnar kycklingarna helt oberörda, de blir inte sjuka av den bakterien.

Ett litet mellanmålstips också, ta en skiva bröd, gärna Lingongrova. Bred på romsås, gärna hemmagjord. Lägg på en skiva sallad, några skivor tomat, och en skiva kallrökt lax. Gott och nyttigt, och man slipper äta oljekapslar för att få i sig Omega-3.

 

 

Viltskador och Lailas intervaller

Vårt alltmer monokulturella odlande har flera baksidor, en av dom är att även djurens artsammansättning och antal förändras. Det ställer till problem på mer än ett sätt. Vi har nu (för) stora flockar av ett mindre antal arter. Här i vårt område är vildsvin och kronhjort ett stort problem. Än har inte gässen riktigt fått fäste, men de är på gång. Även tranor finns i onaturligt stora flockar. Igår när jag var ut och gjorde en viltskadebesiktning räknade jag till fjorton tranor i en flock. Första gången jag såg frigående vilda hjortar var de ett par tre stycken, och jag var helt fascinerad. Nu ser jag 30-40 djur i flockarna, och jag ser bara problemen. De förstör oerhört mycket i grödan och har inga naturliga fiender, förutom människan, hur naturlig nu människan är.



Ibland tycker jag mindre bra om mitt liv. Igår kväll var exakt en sådan dag, eller kväll. Jag hade allt annat än lust att springa, men drog på mig skorna, i med lurarna så att ljudbilden kunde distrahera mig, och, vänta nu, först måste det kontrolleras var Bonden är och när han förväntas hem till middagen, här råder allt som oftast 1800-talets ordning, maten ska lagas av kvinnans och stå på bordet när manen så önskar. Imorgon väntas regn, och än är inte allt färdigsått, så det är åter bråttom bråttom. Nåväl, minst en timme har jag på mig, intervallträning à la Laila kan påbörjas. Jag ska jogga fem minuter, springa fort en minut, jogga en, springa fort två minuter, jogga två, springa fort tre minuter, jogga  tre, springa fort fyra minuter, jogga fyra, för att stega ner tre, två ett. Det här kändes bra, tills jag sprungit första treminuters intervallen och telefonen ringer. Jodå, om 20 minuter förväntar sig Bonden ha middag, eftersom han en halvtimme senare återigen ska äntra maskinen. Som sagt, ibland tycker jag inte om mitt liv. Men men, jag satsar på att springa dessa intervaller idag istället, för övrigt kändes det bra med intervallerna, även om jag som vanligt gick ut för hårt, vilket innebar att fyra minuters passet hade blivit hårt. Idag vet jag bättre, kanske

Kattfot och blå viol

Evert Taube sjöng om att vi skulle bevara vår natur, och hur gör vi bäst det? På min gård växer kattfot i betesmarken. För att bevara betesväxter och för all del, vårt kulturlandskap, behövs betande djur. Om man betar dessa marker kan man få ekonomiskt stöd, om Länsstyrelsen anser att marken är värd att bevara, och det bedöms med hjälp av växter som kattfot. Just kattfot, enligt länsstyrelsens inventering, behöver marker som betas, och framför allt behövs djur som trampar på densamma. Och det här har för mig varit en sanning tills igår när jag var på promenad med hästen. Döm av min förvåning när jag ser kattfot i väggrenen vid den grusvägen i skogen jag går på. Här har, av träden att döma inte varit betande djur på de senaste 70-80 åren, om någonsin. Jag blev glad av att se kattfoten, men inser återigen, att sanningar sällan finns. Och att vi lever i en värld där myter och tro spelar en stor roll. Jag har tidigare läst i säkra källor om nyckelbiotoper som bara finns i urgamla skogar, och som bidrar till att skogar blir naturreservat, dessa nyckelbiotoper har även hittats i vanliga trädgårdar, och är därmed inte alls så ovanliga som man tidigare trott. Det som är tråkigt med det här, är att vi sannolikt lägger fokus och pengar på fel objekt. Mer kunskap behövs och ett öppet sinne och en vilja att se en helhet, en helhet som kan visa att tidigare sanningar inte är sanningar. 

Nu är kycklingstallet tomt

I natt tömde vi kycklingstallet! Nu ska vi förgylla denna soliga dag med gödselkörning. Efter några intensiva dagar och nätter väntar i morgon en välförtjänt semester. Vi ska till Legoland. Där finns det pommesfrites som ser ut legobitar, det ni.

Idag ska det packas och mentalt förberedas för att vara på resande fot i ca 7h. Våra barn gillar verkligen att åka bil, eller inte, fast det blir ju båt vilka hot och också, till mitt stora förtret... Funderar på vilka hot och mutor som kan komma till pass. Sen funderar jag på var flytvästarna är och hur långt det blir att simma.......Jag gillar inte att åka båt, hellre traktor.

Förresten så kan jag rekommendera detta recept i sommar

Backträning

Igår var jag på benen hela dagen. Det var dags för att ta prov på kycklingarna för att utesluta salmonellasmitta. Processen tar sin lilla tid, men det är fantastiskt bra tänk-jobb. Alltså jobb som ger tid till en stunds eftertanke.

Vovven var tvungen att träffa veterinären, hon drabbades av kalkbrist. Det är inte alldeles ovanligt med digivande djur, jag har sett det på kor och får tidigare, och symtomen är densamma. Det bästa är att det går lätt att bota, och förändringen går dramatiskt snabbt, till det bättre. Lite kalk i blodet och allt är ok.

 

På kvällen var det dags för backträning, först 2 km jogging, sedan en backe som det tar ca 30sekunder att springa uppför, vilket ska göras med åtta repetitioner, för att sedan jogga hem. Och det kändes riktigt bra. Vad som kändes ännu bättre var att jag avslutade med ett dopp utomhus! Tack för att sommaren har kommit!

Än så länge känns Lailas tips helt ok, det jag är mest glad över är mina mellanmål. Det är ju så enkelt om man bara tänker på det, att se till att hålla blodsockret i rätt nivå, vilket inte är i tånagelhöjd

Efter mycket huvudbry!

Se där. Plötsligt händer det. Tekniken, datorn och jag samarbetar. Vilken tillfredsställelse när allt fungerar. Som ni säkert förstår så tillhör inte släktet datorer mina bästa vänner. Ett nödvändigt ont så att säga. Ja ja nu är vi igång. Nu gäller det bara att ge pekfingrarna fritt spelrum över tangentbordet och hoppas på att något sätts på pränt.
Det känns lite konstigt när man för en gång skull får lite tid för sig själv. Det är alldeles tyst, sånär som på diskmaskinens stilla, rytmiska dunk i bakgrunden. Få använda tankarna själv utan mamma hit och mamma dit och Pernilla hit och Pernilla dit. Då känns det plötsligt tomt, ja, jag bjuder på den.

Vad ska jag skriva om? Våra barn, våra djur, kommunpolitiken, frustrationen över datorn,  körsången eller kanske om när svärfar jagar den självgående gräsklipparen i trädgården.
 Varför inte om en helt vanlig dag på gården. Det händer ju faktiskt en hel del under ett dygn. Ett barn trillar i nässlorna ett annat missar skolbussen och ett tredje undrar VARFÖR vårat internet släpper HEELA tiden. Ingen dag den andra lik. Ständiga utmaningar, scheman som ska synkas, skjutsa dit och hämta där. Vilket underbart liv man har egentligen. Vad tråkigt det skulle vara om man alltid hade rätt handlingar med sig på fullmäktigemötet. Eller att få sova varenda natt ostört utan att det larmar från kycklingstallet. Tänk er den dagen då allt blir som man planerat. Finns den när man har djur och ungar??
Nu låter det som om vi lever i ett ständigt kaos. Det gör vi naturligtvis inte men det är dessa dagar man kommer ihåg på något märkligt vis.
Det finns så många rofyllda, meditativa stunder också. När man tar kaffekoppen och går ut på trappan och blickar ut över "godset" och tänker att vi faktiskt lyckats med hel del här i livet. Eller när vinden viner i öronen när tösa och jag galopperar fram i skogen, och för all del även sväljer en och annan fluga, det är livskvalitet. Då glömmer man lätt hur mycket tid man lägger ner i företaget och njuter över att jag en gång valde rätt. Rätt karl alltså!!! Den där dagen i augusti 1989 på Sparresäters skogsbruksskola. Men det är en annan historia.
Förresten så måste dagens kommentar komma från vår yngste son. Han är fyra år och undrade om man måste åka båt till Danmark? Det måste vi inte men vi ska det, sa jag. Det är väl bara för att det ligger en "pöl" emellan va.....Allt är ju relativt.
Dagen till ända
Pernilla

Efter helgen

En helg har förflutit efter mitt coachsamtal med Laila. Så igår sprang jag helgens löppass, och istället för ett långpass blev det fem km, grusväg och i skogen. För första gången hade jag ljudbok pratades i lurarna, och det kan jag rekommendera. Det håller negativa tankar borta, benen går av sig själv. Det känns bra att ”bara” springa, att skaal bort prestationskraven, även om tankarna ändå kommer: ”Hur ska jag hinna komma i form till Stockholm halvmaraton i den HÄR farten? ”

Jag provade på ”Ubbes” recept föresten, citronkyckling till lördagskvällen

Förmodligen gjorde jag något fel, och förmodligen var det att låta kycklingen stå kvar i ugnen fem minuter för länge, för just den här rätten blev ingen favorit. Jag tyckte kycklingen blev lite torr, trots att den kokat i vin och apelsin, och helt ärligt, tycker jag det är lite slöseri att koka filéer.

För att fortsätta baklänges, i fredags hade jag middag för gamla och nya ”tjejkompisar". (Tala gärna om för mig när man slutar vara tjej, jag säger gärna tant-middag, men möts alltid av protester.)

Och på grillen, en härlig fredagskväll, där gör sig filéerna som bäst! Med tzatziki och klyftpotatis, kan det bli bättre? Jo med goa vänner BLI maten godare!

Måndag och ny vecka, och nästan hela dagen har ägnats inne i kycklinghus. Även om vi går därinne ofta, flera gånger per dag, måste man då och då checka av allt lite noggrannare. Att värmen inte blir för jobbig, att alla fläktar fungerar och att ströbädden är bra. Enbart inne i stallarna kan sådana kontroller göras, teknik är bra, men inget går upp emot mänskliga sinnen.

Nu väntar gos med valparna, innan vi gör som lillen, och somnar sött.