tisdag 24 mars 2015

Rent vatten

Sverige är ett fantastiskt land på många sätt. Vi har valfrihet och yttrandefrihet,vi har allemansrätt och skolplikt, vi har duktiga artister och idrottsutövare, vi har mycket vacker natur och friskt vatten. Allt detta ska vi givet värna om.Men ibland undrar jag om myndigheter och dess utövare tar sig detta vatten över huvudet. Ibland undrar jag var det sunda bondförnuftet finns. 
Det finns ett EU-direktiv som syftar till att  långsiktigt skydda vatten, och som alla vet, vatten är gränslöst, om än inte oändligt. Detta direktiv har som mål att återställa vattenmiljön, men med hänsyn tagen till kostnader och effekter.
Men som så många gånger förr vill Sverige leka Bror duktig, och om förslaget  som ligger går igenom i sin helhet kommer det få förödande effekter, både för svenskt lantbruk och svensk landsbygd
I Sverige finns numer en myndighet som heter vattenmyndigheten. Samma myndighet har räknat ut att merkostnaden för svenskt lantbruk blir 2 miljarder/år. Dessutom ska 350 000 enskilda avlopp åtgärdas, och 2000 småskaliga vattenkraftverk ska få sina tillstånd omprövade. 
Jag kan absolut hålla med om att vi ska värna om både djur, natur och vatten, men problemet är att många av de åtgärder som föreslås, inte har någon bevisad effekt. Dessutom är den provtagning, som ligger till grund för den nuvarande klassningen n av vattendrag så undermåligt gjord, att den inte är tillförlitlig. Här kan vi verkligen prata om att slänga pengar i sjön!
Många är de åkrar som nu blir för olönsamma, pga alltför stora kantzoner, eller för att närliggande våtmarker breder ut sig. Redan idag har vi en självförsörjningsgrad på under 50 % .
Var finns hänsynen till kostnad och effekt?
Var finns tanken om att skydda svensk livsmedelsproduktion? 
Var finns det sunda bondförnuftet?





måndag 16 mars 2015

Varumärke och nya koncept


Våren är här! Härom kvällen hörde jag tofsvipan när jag var ute och tittade på kycklingarna, sista rundan för kvällen! Och det är mitt säkraste vårtecken!
 Lammen har börjat anlända, några tvillingpar och ett gäng fyrlingar har kommit till världen, visst är våren här! Dessutom har jag bytt de dubbade löparskorna till ett par andra, av modell äldre när jag ger mig ut på mina löprundor, men än står de nya skorna i sin låda, gegga och lera är dominerande inslag på vägarna.

Nya kycklingar finns i stallarna, där ser det likadant ut oavsett årstid. Däremot varierar utmaningen att få dessa små må som bra som möjligt, under hela livet. Ibland får vi elda dag som natt för att få varmt nog, ibland går ventilationsanläggningen varm, för att kyla stallarna. Ibland får vi dysa vatten i avdelningarna för att öka fuktigheten, ibland kämpar fläktarna med att minska fukten.

Jag har just kommit hem efter några dagar i Falkenberg. Jag passar som vanligt på att gå in några affärer och tittar hur urvalet ser ut. Finns svenska råvaror, och i vilken utsträckning? Finns lokalt producerade råvaror, hur har lantbrukarna och dess föreningar lyckats här?
Min övertygelse att EMV är böndernas värsta fiende står fast.  Jag förstår varje konsument som tittar på prislappen, ser att produkterna bredvid varann båda är svenska, och funderar på vad de betalar för?  Varför ska konsumenten betala mer för en förpackning med Bondens förenings märke, istället för samma produkt med Dagligvaruhandelns märkning.? När mer och mer av råvarorna säljs till EMV, kan Dagligvaruhandeln dikterar villkor och pris.
Så är loppet nu kört? Vad kan Föreningarna göra?
Jag tror det föreningarna kan hålla sig steget före genom produktutveckling. Problemet blir dock att kostnaden faller på den som springer först, medan efterföljaren har en möjlighet att bara följa med, utan de kostnader som produktutveckling innebär.
Nya bra produkter ge fördelen att förutom ta marknadsandelar, ge ett starkt varumärke, och därmed en igenkännande trygghetskänsla hos konsumenten.
Nya koncept ute i bondkåren kan ge tillträde till andra marknader.
Jag ska ta ett exempel, som inte gäller kycklingproduktion, men väl svenska livsmedelsproduktion.

 Sju ekologiska mjölkbönder i Uppland har gått ihop och startat företaget ”Sju gårdar i Uppland” och samarbetar med att leverera och vidareförädla svensk mjölk. Dessa gårdar har förutom kontrollen via Krav och Svenskt sigill ett gediget kontrollprogram och är även klimatcertifierade. Dessutom finns en öppenhet, både mellan gårdarna i samarbetet, såväl som till konsument, som inbjuds att komma och besöka dessa gårdar. Var tredje månad kommer en veterinär till gården och går igenom produktionen, djuren och gårdsbilden. Varje månad träffas dessa bönder på en av gårdarna, och förutom att diskutera framtida mål och utveckling av företaget, går man igenom senaste veterinärrapporten, och ser att de eventuella avvikelserna är åtgärdade. Företaget började leverera sin mjölk 2009, och numer produceras även filmjölk, yoghurt och hårdost.

Det dessa lantbrukare har gjort, är att de har sett efterfrågan, och svarat med ett koncept som svarar mot denna efterfrågan. Att ha en öppenhet, och ett bra kontrollprogram, ger konsumenten en trygghet, och ett mervärde.
Närproducerat är ett begrepp och begreppet kan definieras lite olika. På vissa ställen kan det vara i bygden, ibland kan Svenskproducerat vara lokalproducerat. Genom att informera de som har hand om officiella upphandlingar samt de som planerar mat i skolor och intuitioner kan vi också nå långt.  Okunskap är en underskattad orsak till att svenska råvaror inte handlas.
Återigen, val ska göras med så mycket fakta det bara går, föreningarna, och därmed dess medlemmar och anställdas uppgift är att förmedla den fakta som behövs.
Alla kan inte göra på samma sätt, en del får nöja sig med att titta på. I det här fallet Aim, som är på Kelpieträff


Veckans recept är en kycklingrätt som är lättlagad,nyttig och god, precis som det ska vara!

Ingredienser
·         ca 1,3 kg kyckling
·         2 st morötter
·         2 st palsternackor
·         1 st fänkål
·         1 st färsk chili
·         2 msk Smör-&rapsolja
·         2 tsk kinesisk soja
·         rivet skal av 12 st citroner
·         12 tsk salt
·         1 krm svartpeppar
·         400 g spetskål
·         400 g kokta bönor
·         2 dl  crème fraiche
·         3 msk sötstark senap t ex Västervikssenap
·         2 msk gräslök
Gör så här:
Sätt ugnen på 200°.
Skala rotsakerna. Skär fänkål och rotsaker i grova bitar. Dela, kärna ur och strimla chilifrukten. Lägg rotsaker och chili i en ugnssäker form. Klipp eller skär kycklingen efter ryggbenet. Blanda smör-&rapsolja, soja, citronskal, salt och peppar. Pensla kycklingen med blandningen och lägg den i formen på rotsakerna. Stek i mitten av ugnen ca 50 min.
Strimla kålen. Skölj bönorna och låt dem rinna av. Rör ihop crème fraiche och senap och blanda med vitkål, bönor och gräslök. Servera kycklingen med rotsakerna och kål- och bönsalladen.