torsdag 30 oktober 2014

Höst

Morgonen var frostigt kall, men nu lyser solen. På gården råder aktivitet, det gjuts både här och där. Miljönyttan kan diskuteras, men täta golv ska det vara, och resultatet ser bra ut.
I stallarna växer kycklingarna på sig, och de behöver nu inte lika varmt, även om 26 grader är tämligen varmt för djurskötaren. Det är intressant med foder till kycklingarna, om de inte tycker mitt recept riktigt passar, så visar de det med all önskvärd tydlighet, de matvägrar, eller skvätter ut maten på golvet. Tack och lov händer det inte så ofta, men jag kan ändå bli lite stött. Jag har haft frigående höns en gång i tiden, och dessa hönor, åt både sniglar, maskar, grus och flugor, utan knot (ja de fick naturligtvis annat foder också) de var minsann inte speciellt kräsna. Så varför dessa ska rynka på näbben åt något foder kan jag inte förstå! Men som alltid, makten ligger hos konsumenten, i det här fallet djuren som ska konsumera mitt foder, så det är bara att sätta sig vid skrivbordet och gör ett nytt recept.
Sensmoralen är ändå glasklar, makten ligger hos konsumenten. Inte hos politiker och inte hos någon annan, det är du som med dina pengar har största möjligheten att få det du efterfrågar.

Några andra som verkar ha tagit sig makten här på gården är mina träningsfår. Jag kallar dom så, eftersom jag har ett gäng "tanter" som inte ska lamma, utan som jag tränar hundarna med.
Dessa tanter är fortfarande ute på bete, medan de andra är installade. Och tydligen tror dessa damer att de därmed har fri betes rätt, dvs, att de får vara precis där de tycker för stunden vara lämpligt.
Att jag gnisslar tänder åt dom hjälper inte mycket, nu är det tredje hagen, på två dagar som vi provar stängslet på.. Snart får Eddie ta in även dessa ulltottar. Lizzie däremot, får inte vara med, hon går i väntands tider, eller ska vi vara ärliga är det jag som väntar. Hon är mest trött på att inte få jobba, och att jag hela tiden ska känna på hennes mage.  I mitten på November ska det förhoppningsvis finnas ett gäng kelpievalpar här!
En är för ung, den andra är för tjock, tur att Eddie är arbetsför och kan ta in damerna!

torsdag 16 oktober 2014

Bonden och politik

33 grader varmt i kycklingstallarna, och ett pipande som hörs lång väg. Nya kycklingar är inlastade och ska nu tas hand om. Det är lätt svettigt att gå där inne,varje por i kroppen renas. Bastu efter ett arbetspass är onödigt. Och duschat har man ju gjort innan. Det är roligt att iaktta djur, deras rörelsemönster och hur de agerar och reagerar. Kycklingarnas välmående kan till stor del utläsas i hur de beter sig, rör sig, var de sover, hur de sover. Vi bönder brukar kalla det som en bra djurskötare har, "ett gott djuröga". Inga mätinstrument i världen kan ersätta ett gott djuröga.
Fåren har nu fått komma in för säsongen, betet är i det närmst slut, och vädret blir allt mer höstblött. Nya betäcknings-grupper är gjorda, och nya "pappor" införskaffade. I år fick både "Mats" och "Ingela", båda förra årets pappor, nya fruar. Ja, även Ingela är en bagge... Nu stoltserar Oskar och Björn med varsin grupp fruar! Björn är en lurig rackare, hade han haft horn hade han absolut satt det i sidan på mig, det är tur att man har hund som kan ge honom "onda ögat".. En bagges panna är hård, det gör ont även om de inte har horn.
Djurens skötsel fortlöper som sig bör, utan några större skillnader.

Vad som däremot kommer förändra bondens vardag är nya regeringens förslag på förändringar. Jag undrar om det görs konsekvensutredningar för de beslut som förväntas fattas?
Om produktionen av livsmedel blir dyrare i Sverige, kommer två saker kunna hända. Priset på råvaran går upp, eller råvaran upphör att produceras i Sverige. Därmed kommer även förädlingen av råvaran ske i annat land. Och importen ökar, ytterligare arbetstillfällen försvinner. Vari ligger vinsten? Dessa råvaror har garanterat inte producerats med de regler, föreskrifter och lagar vi har i Sverige, vare sig gällande miljö eller djurhållning.

Att återinföra skatt på handelsgödsel kan verka som en miljövinst, men av erfarenhet vet man, att det inte minskar användandet av densamma, det bara fördyrar produkten, och möjligen minskar antalet hektar odlad mark.
 Om vi beskattar svenska lastbilar hårdare, fördyrar det transporten med dessa, och vi får istället fler utländska åkare på våra vägar, låt oss hoppas på att de har samma regler för trafiksäkra fordon. Ytterligare arbetstillfällen försvinner.

Som sagt, någon som förstår var vinsten i detta ligger, får gärna förklara det för mig, jag förstår det inte. Nu ska jag åter in i värmen och sköta kycklingar, det har jag lättare för att förstå.

tisdag 7 oktober 2014

Tjurruset

På gården känns det som om ett vakum har infunnit sig. Stallarna är klara för att gödslas ut och rengöras,, fodersilosarna ska tvättas, utrustningen kontrolleras och eventuellt repareras, allt ska desinficeras, stallarna åter ströas i väntan på nya kycklingar. Höstsådden är klar, vad ska bonden göra nu? Tja många passar på att ta några dagar ledigt men det finns att göra på gården, året runt. Maskinerna ska repareras och servas innan de ställs undan, papperen på skrivbordet, den eviga ska försöka minskas, djuren skötas och vintern planeras. Men visst är det lite lugnare.

Jag passade på att ta en dag med ungarna. Föregående år sprang två av dom något som kallas Tjurruset, och det lät skoj. I söndags undrade jag allvarligt hur detta kunde vara skoj.. Tjurruset är ett lopp som går i oröjd terräng, det är blött, lerigt, backigt och kuperat, om vart annat och samtidigt. På nätet kunde jag läsa "Årets bana är oerhört krävande, underlaget är ängsmark, stig, träsk, bäverdammar och diken upp till ca 90%, underlaget är ojämnt och kräver terrängskor för att få bästa grepp och kunna löpa något avslappnat.
Banan har många blöta partier, diken, träsk, åker, som är både djupa och har lång löptid. På ett ställe har vi ett träsk med två alternativ ett för veklingar och ett för hårdingar. Avslutningen sista 2 km är oerhört krävande och ställer stora krav på både utrustning och på dig som löpare. 
Vi rekommenderar alla löpare att ha långa byxor, T-tröja med lång ärm och handskar."

Ja, vad 17 har man gett sig in på? Det enda jag inte kunde hålla med om, efter att ha tagit mig runt, rutschade, kanande, kravlande och krypande (nåja, vissa delar även springande.. typ... ) var att det fanns två vägar genom träsket, och den jag
Om jag ler får jag tugga lera i flera dagar!
hittade var banne mig inte för veklingar. Men trots det, det här ÄR kul. Jag såg bara leende (leriga) människor efter målgången! Helt otroligt vad vi människor tar oss till med.

Som den miljöskadade människa jag ändå är, kunde jag ändå inte låta bli att fundera över, vilka ingrepp i naturen vi gör. Den här banan, och andra liknande tävlingsbanor påverkar naturen, det kommer ta lång tid innan mossan åter växer på de berg vi tog oss fram över, marken var starkt söndertrampad längst med sträckningen, och även utanför, Spelar det någon roll?
Kanske inte. Jag är som alla förstår inte negativt inställd till dessa arrangemang, och jag förstår vikten av att vi ska röra på oss, MEN, miljöbalken är tydlig, verksamhetsutövaren ska betala de skador man gör. Vem betalar för dessa skador? varför ska vissa verksamhetsutövare betala och åtgärda, men inte andra? Frågor som inte alltid är lätta att besvara,men väl värda att fundera över. Oavsett, jag springer gärna loppet igen, och jag säger ingenting om avgiften behöver höjas, för miljöns skull...