Åter i sadeln...

Eller i alla fall på kontorsstolen. Kycklinghusen är nu ströade och väntar på nya små, och jag försöker minska på pappershögarna på skrivbordet. En massa pappersarbete väntar, det är hög tid att skicka in miljörapporterna till Naturvårdsverket. Miljörapporter, där vi rapporterar en massa statistiskt underlag, och därmed visar att vi har kontroll. Just nu är jag inte jätteförtjust över rapporteringen, men i stort kan jag nog tycka att det har sina poänger. Vår verksamhet måste tåla att granskas, och det gör den. Dessutom ÄR det trots allt bra att kontrollera sin verksamhet, sett ur ett annat perspektiv än vad vi dagligen gör. Ett annat exempel på vår egenkontroll, miljöhusesynen. Pust och stön när den ska göras, men det är bra att få det gjort årligen. Däremot är tillsynen dyr, alltför dyr. Vår verksamhet beräknad efter att kontrollen ska ta 12 timmar årligen, och med tanke på att vi är ett tacksamt objekt att utföra tillsyn på, (egen tolkning, baserad på att det årligen utförs kontroll här, trots att endast smärre avvikelser har hittats.) vet vi ganska bra hur lång tid ett besök tar här så vad 17 man gör resten av tiden är för mig en gåta.

Jag kunde inte riktigt låta bli att nyttja det härliga vädret, en timme på skidor under lunchen med vovvarna, härligt härligt. Och så kan jag förskjuta löpningen ytterligare en dag. Snuva och hosta vill inte riktigt ge med sig, och det känns som om skidåkning är mindre ansträngande.