onsdag 28 augusti 2013

Svin, och andra vilda djur


Att vara lantbrukare i Sverige innehåller omväxling. Vädrets makter styr ingen över, i alla fal inte på kort sikt, diskussionen klimatförändring ger jag mig inte in på i alla fall inte här.

Men något vi förhoppningsvis kan påverka, eller i alla fall bör försöka är de politiska beslut som drabbar oss, i många fall betydligt hårdare än vädrets makter. Igår fick jag åter ratta tröskan, inte långt och länge, men tillräckligt för att bli beklämd över de viltskador som finns på åkrarna. För lite sedan var jag på en fältvandring där man satte kronor och öre på vad dessa skador kostar, och vi pratar inte små summor.

Så ska inte de vilda djuren få finnas då?

Jo absolut, det är inte artrikedomen som ska förändras, det är antalet av vissa arter. Jag förstår mycket väl att det monokulturella brukandet påverkar artsammansättningen, men vi måste hålla nere vissa stammar. Vildsvin är en art som ställer till större och större problem. Lantbrukare har påtalat problemet länge, men först när allmänheten börjar oroa sig, upplevs problemet, och då är det betydligt svårare att åtgärda. När de vilda svinen tar sig in på golfbanor eller när en sällskapshund kommer för nära grisbetar, ja då blir det ett ”riktigt” problem.

Här i Södermanland har hjortarna blivit ett växande problem . På vissa håll Kronhjort, på andra Dovhjort, och i värsta fall både och. På vissa håll börjar det talas om fler döda älgar, som ska bero på födokonkurrens, om det stämmer vet jag inte. Det är vackert att se ett par hjortar betande, även på åkermark, men att se flockar på 40-50 djur, och sedan se skadorna efter dessa, det är inte vackert, det är bedrövligt. Så vad kan göras? Högre avskjutning är ett alternativ, att stänga in grödorna ett annat.

Att stänga in sina grödor är kostsamt, trots det ändå lönsamt. Tyvärr har man då egentligen bara flyttat problemet, till skogsbrukaren, och i bästa fall till allmänheten, för då, då först kommer problemet bli ett riktigt problem.
Nu ska jag ut och springa en lugnt tur, jag satsar på 8 km. Även här kan de vilda djuren ställa till det, då mest i form av ökad hjärtslagsfrekvens. Igår höll jag på att trampa på en orm, jag lovar att steget blev betydligt längre än vad som ursprungligen var tänkt.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar