Åter till verkligheten

Hemma igen. Det är intressant att färdas genom vårt avlånga land, naturen skiftar och det gör också grödorna. Intressant också att se hur våra förfäder anpassat sig till de olika förutsättningarna.
Med modern teknik kommer man långt, men inte tillräckligt långt. Färden hem från Skåne blev betydligt längre, och tog framför allt betydligt längre tid än beräknat. Den ena GPSn efter den andra sa upp sig, och i den gamla kartboken stämde inte längre vägnumrena. Detta resulterade i övernattning mitt i mörkaste Småland, i ett fd tuberkulos sanatorium. Eller i vandrarhemmet straxt intill, vovven Lizzie var barnledig och med på utflykten tur och retur Skåne, och på hela stora hotellet fanns bara ett rum som hundar var välkomna i, och det var redan upptaget. Så vandrarhemmet fick det bli. Jag är stolt över Lizzie. Hundarna är inte speciellt resvana, men enormt anpassningsbara. Jag talar om var de ska sova, och de går och lägger sig och sover. Utan oro, utan protester.

Jag tycker det är roligt att se och uppleva nya saker. En god vän till mig sa en gång, att om du åker samma väg som alla andra åkt får du se det alla andra sett.  Till viss del sant,  men visst lägger vi märke till olika saker beroende på intresse och tidigare upplevelser. Vi fick i alla fall se alltifrån Skånes mer mogna grödor, till Smålands stengärsdsgårdar, Östergötlands bördiga åkrar och Södermanlands något mindre mogna grödor. Men nu går det fort det dröjer inte förrän skörden är igång även här.
Hemkommen ska allt kontrolleras. Hur har kycklingarna haft det, hur har grödorna mognat, vad är gjort och vad ska göras. Nu ska delar av personalstyrkan ha semester, det är dem väl unt, det gäller bara att kommunicera, inget får gömmas, inget lämnas åt slumpen. Tur att det finns mobiltelefoner,  hur gjorde vi innan de  blev var mans egendom?