Det var det det!

Det där med planering när man har hemmet som arbetsplats är ett intressant projekt! Idag skulle hela familjen åka på en liten utflykt med fika och köpa present till ett kalas. Bara det där med att få tre ungar färdiga, sig själv och framför allt mannen i familjen som är en sann tidsoptimist, är ju ett företag av sig självt!
Nåväl, väl i bilen ringer telefonen. Larmet från kycklingstallet..... Den ena ventilationsdatorn strejkar!! Yippie, det var den turen det. Fast på något sätt finner sig barnen i denna vardag. Frågorna och kommentarerna är ungefär lika varje gång, "hinner pappa färdigt eller får vi lämna honom hemma?" eller som vår fyraåring ibland förtydligar "pappa får väl inte säga fan det heter ju hoppsan"
Det där med hoppsan tillkom när Herman började låta som sin far...... vi tyckte han kunde säga hoppsan istället:)
Det blev i alla fall en present, lite jordgubbar och mat till kvällen efter dagens tur.  När vi kom hem hade ventilationsdatorn sansat sig och pappan i huset hade tagit en ny leksak i besittning, en liiiten grävskopa!!!! Befarar att jag snart inte har så mycket trädgård kvar!! Vad är det med karlar och maskiner egentligen?:))
I kväll är vi bortbjudna och frågor som följer......Bjuder värdarna på kyckling? Hur många kommer med och hur många hoppsan?
För er som läste bloggen i går kan jag rapportera följande:
 Ändalyktan blev inte så öm som befarat. Turen på cykel var jättetrevlig och de tre milen avklarades av hela familjen och ett 30-tal andra som slöt upp framåt kvällningen.