Ett erkännande

När vänner och bekanta bjuder på fest, är jag glad då det infaller när stallarna är tomma. Så lördagens fest var verkligen planerad till bästa kvällen.  Det är så mycket lättare att koppla av och verkligen njuta av tillställningen om man inte behöver oroa sig för larm. God mat, komplimanger till grillmästaren, trevliga människor, underfundiga tal och sång, dans och skratt. Vädret var härligt, en sommarkväll som sent kommer att glömmas. Stort tack till de båda jubilerarna, 30 och 40 åringarna!

Idag har kycklingarna anlänt, nu börjar återigen de vanliga rutinerna rulla på.
Och jag har lyckats få till ett fjärde pass löpning, bestående av backträning idag. Jag kortade av rundan något, föregående kvälls festande med god mat och vin frestade på.

Så till mitt erkännande, jag tycker inte om att laga mat. Eller, det var inte riktigt sant, det är roligt att laga mat tillsammans, men hur ofta gör man det? Däremot har jag fått lära mig att laga mat, och jag har fått lov att lära mig vad kroppen behöver för att fungera. Utan att utge mig för att vara expert, så tror jag att med bra råvaror, rätt tillagade kan vi få i oss de kroppen behöver, utan tillskott av olika slag. Under förutsättning att vi inte har någon sjukdom som gör att vi inte kan ta upp det maten innehåller.
Eftersom matlagning inte är mitt huvudintresse, blir det ännu viktigare att råvarorna är bra. Och jag måste planera matlagning och inköp. Visst kan jag också slänga ihop en omelett, koka pasta och falukorv, men utan planering blir måltiden sällan speciellt god eller spännande.
Jag tror jag ska försöka lära mig mer om vilka kryddor som passar ihop, och som kan göra enkla rätter mer spännande. Ny favorit har blivit balsamvinäger, nu ska jag lära mig vilka kryddor eller örter som gifter sig fint med vinägern. Kanske Ubbe Kvarnfält kan hjälpa mig med det?