Krånglande rygg

Tack och lov för smärtstillande tabletter! När det plötsligt smäller till i ryggen, ja då är man inte så kaxig. Med djur både till höger och vänster finns inget val, de måste skötas, oavsett. Jag är ingen tablettmänniska, endast med två undantag låter jag tabletterna vara. Undantaget är när migränen gör sig påmind och vid ryggskott. När dubbelseende och illamående förvarnar om migrän, ja då har jag lärt mig, att jag har två val. Att ta en vanlig huvudvärkstablett i tid, lägga sig ner i 10 minuter och rädda den dagen, eller tillbringa resten av det dygnet med kräkningar i ett mörkt och tyst rum.

Och situation två, när det smäller till i ryggen. Som tur är har jag kvar smärtstillande tabletter efter en kollision med ett får, som resulterade i ett brutet knä, en krossad minisk, och misshandlade korsband.. (Dumma får, SÅ liten är jag inte så att hon behövde springa på mig, det hade gått att göra som de andra i flocken, springa runt! På tal om tjockskallig..) Tabletterna som jag då inte använde, eftersom smärta ibland innebär att man faktiskt SKA vila, har sparats till dagar som denna. Tack vare en liten vit tablett, har jag, med något stelare hållning och dimmigare huvud, än vanligt kunnat utföra dagen sysslor.

Jag kommer därmed INTE genomföra det fjärde löppasset för veckan, 17 också. Jag som köpt nya skor, ett par Trailskor, för att kunna springa ut i riktiga naturen, inte på banor och markerade leder. Dessa skor är förstärkta för att ge bättre stöd, och därmed minska risken för vrickningar. Och eftersom jag HAR avverkat tre pass denna vecka, tänkte jag unna mig lite terränglöpning utan pulsklocka, utan telefon och därmed utan att mäta tid och sträcka. Nåja, kanske lika så gott, det finns ju alltid en risk för att villa bort sig i skogen. Det hände när jag åkte skidor i vintras, visserligen hade jag telefon med mig, men vad säger man när man ringer efter hjälp? Hej, kan du hämta mig, jag är vilse, men jag stannar här tills du kommer…

Lite träning med Busa genomfördes dock, duktiga lilla Busa!

 

 
Översta bilden, Eddie och Busa väntar ivrig på att få valla, mellersta bilden, fåren väntar, kanske inte så ivrigt, men inte speciellt oroligt, hundarna KAN betyda nytt bete, man vet aldrig. Nedersta bilden, Busa i action.